I min verklighet vet jag att ibland var jag bara tvungen att titta på dig för att försäkra mig om att du verkligen var där och att det var du. Ibland blev jag osäker men alla tvivel försvann i samma sekund som jag fick se ditt leende. Ett leende så vackert, så rogivande. Ibland var jag tvungen att känna på dig för att känna att du va verklighet.

En gnutta kaos i livet som vanligt.

Men jag är van.
Mina vänner som jag inte pratat med på ett tag påstår ofta att jag har lite för många bollar i luften, lite för mycket att tänka på och gör lite för många saker.. men, jag är van. Jag är van att leva livet med 10 olika planer på saker att göra, att ändra mig snabbt eller likaväl stanna i rutiner. Jag vill bara leva och att leva i ett kaos ger mig näring.

Jag längtar till julen, ny energi.

För många av mina vänner tar min energi även när de inte är närvarande. Jag gillar inte att behöva bli ledsen och arg över att jag inte kan påverka vad de äter, när de äter eller varför.
Men droppen var ändå igår när du som väger under femtio kilo går på viktminskningsdrycker och säger "jag har spytt två gånger ikväll" med världens leende.
Jag orkar inte riktigt. Jag drar mig undan er matfixering för ett tag. Jag menar inget illa men just nu kan jag inte hjälpa, bara skälla.
Och det hjälper ingen.