Har du en verklighet som du inte vill dela med någon annan?
Har du en verklighet som är så smärtsam att du gömmer den långt inne och inte ens vill att din fiende ska få uppleva? Har du en bit av den verklighet som du försöker förklara, försöker förhindra och som du "lärt av dina misstag"?

Jag har upplevt en del av den verklighet som jag inte vill dela med någon. Den del av verkligheten som jag önskar att andra kan lära sig av mina misstag för.. Men det fungerar inte så. Man lär av sina egna misstag och ibland gör man om dem flera gånger innan man lär sig.
Långt inne har jag gömt känslan av min verklighet men ibland tränger den förbi muren och gör sig påmind, ibland ligger den nära ytan, ibland kan jag kontrollera den och ibland är den vild och går inte att styra, inte att förhindra utan bara stilla finnas till bredvid, återuppleva, och bli rädd för.

Jag tänker på dig, hela tiden. Du är betydelsefull för mig, för många andra, en underbar person, nu återupplever du, du förklarar det jag minns, du förklarar samma tankar, samma känslor , samma händelseförlopp som jag valt att gömma undan, för att kunna styra. Jag vet vad du går igenom, jag vet vad de innebär i nuet och för en längre tid framöver. Jag kan inte annat än finnas här för dig och det gör jag. Jag vet hur jobbigt det kommer att vara, hur mycket du kommer att älta, hur ont det kommer att göra och för att inte tala om känslan av ångest.

Jag hoppas de negativa känslorna håller sig på avstånd och jag vet att du kommer ta dig förbi denna verklighet, den verklighet där färgerna inte är lysande utan smutsgrå.


En tanke till dig idag. En tanke till dig igår och en tanke till dig för var dag som går.