Jag är i ett sånt förvirrat tillstånd just nu när det gäller mitt livspuzzel. bitarna faller inte riktigt på plats och jag har lite problem att anpassa läggningen och se något mönster.

Frågorna kring om jag ska ta en paus från skolan har skakat om mina framtidsplaner som innebar att jag skulle vara klar sjuksköterska inom tre år. Men samtidigt är jag inte säker på att jag klarar det om jag fortsätter heller, det är verkligen så magkänslan säger.

Ska jag fortsätta kämpa?
Eller satsa på att jobba ett halvår?

"jag vet vad jag flyr ifrån men inte vad jag söker".

Vad fan vill jag? Nu har jag kommit till ett läge när jag inte kan få allt jag vill ha, det är en omöjlighet att jag kan få precis som jag vill just nu.

pust.

till dagens verklighet:

igår var det valborg och våra planer ändrade sig säkert ett sjuttiotal gånger innan vi slutligen hamnade hos Bamse. Där var det faktiskt mycket trevligt, jag trivdes som ensam tjej bland alla killar.. stämningen blir mer lättsam och det gillar jag. Den sjuka humorn är det heller inget fel på... hihi.

Idag satte jag mig på tåget och åkte hemhem till mamms & papps. Ibland finns det inget skönare än att få komma hem och få låtsas vara lite ansvarslös igen. Jag känner mig trygg här. men saknar min prins så otroligt mycket, han är mitt allt.. och ett bevis på det finns på mitt vänstra ringfinger!