Ett beslut att fatta. Två alternativ. Enkelt för vissa, svårare för andra. Jag är en av de sistnämda. Många personer jag rådfrågar tror sig veta och kunna besluta åt mig, men har ni tänkt på att jag kommer få leva med det beslutet för resten av mitt liv? Ni kommer minnas, kanske trösta, i en vecka, två, tre, kanske även fyra men sedan är det i princip glömt. Det är jag som får leva med smärtan. För resten av mitt liv.

Ändå har jag mig själv att skylla, för att jag lyssnar och påverkas så mycket av era beslut, era åsikter. Kanske är det ytterligare ett bevis på att jag borde följa era råd, ett bevis för att jag inte klarar av att göra mina egna val... jag vet inte. Allt jag vet är att hjärnan tycker som majoriteten av er, hjärtat klarar inte av det. Och gissa vad som alltid vinner i längden?