Första dagen på termin två bjöd på många gäspande ansikten men också en hel del skratt. För vad ska man annars göra när man fastnar i hissen eller träffar en människa som vet vem man är men man själv har inget minne av vem personen kan vara? Jag är ledsen för att basgrupperna splitras för att bilda nya, men jag antar att det samtiigt är bra så man lär sig jobba med alla människor.

Om två, tre timmar kommer pappa förbi med några saker jag hade kvar hemma. Det är bra med lite verklighet ibland. Själv åker jag inte ner till skåne igen förrän i slutet av månaden, då Dennis mamma fyller år och ska ha "kalas". Trevligt ska det bli!