Dagarna går framåt. Människor ger färg till den vardag som jag vistas i för tillfället.

Jag träffar människor som är vackra, yta och insida. Människor som ler, som blir vackra. Jag träffar även människor som jag inte bryr mig ett skit om. som ler och som är vackra men som jag inte känner.

Tanken slår till. Hur mycket går man miste om i livet för att man inte vågar?

sår sår sår sår sår. Tiden läker alla sår. sår sår sår.

Igår så blev det tal om "det" igen alltså och vips så kände jag känslan av obalans, Känslan av tårar i ögonen, känslan av sår som inte läker, känslan av att jag tränger undan jobbiga känslor istället för att bearbeta dem, jag är inte redo. kommer jag bli redo? . Jag har gråtit lite. jag behövde gråta lite.
Nu behöver jag sova. För jag har inte sovit något inatt.
en ny dag imorgon, nya andetag och jag behöver verkligen ta mig från stan i helgen, detta fungerar inte. hanna, sluta fly. när du var i söder ville du till blekinge, nu är du i ronneby och vill bort, konfrontera känslan du flyr ifrån istället, hitta lugnet. samla dig. balans!