Det är skillnad på att slappna av och att vara avslappnad. När jag lyssnar på typ LugnaFavoriter så slutar det ju med att jag somnar, vilket är att gå över gränsen från att vara avslappnad. När jag däremot dricker en kopp te, helst ljummet eller på gränsen till kallt så kan inte livet bli mer avslappnat! När jag dessutom väljer min egen musik och solen skiner så undrar jag verkligen om det fattas något i mitt liv.

Jag pratade med en kompis på msn för några dagar sedan, som satte upp sina mål som han ville hinna med innan han var 25. Jag började fundera på vad jag har för drömmar och för mål, ska jag konkret skriva ner dem och lägga upp en plan för att nå dem?

Vågar du erkänna för dig själv vad du drömmer om och vilka mål Du har? En del av mina drömmar känns bara som de är på gränsen till vansinne, ett tillstånd mellan sorg och kärlek som bildar en dröm, men jag vet inte om jag är övertygad att följa den? Tanken på den gör mig lycklig och lite rädd på samma gång. Livet är trots allt ganska kort och absolut inget jag vill kasta bort utan det kanske är dags att jag konkret sätter mig ner och skriver ner lite text på ett papper, text om vad jag vill hinna med och till vilken tidpunkt i mitt liv. De mål jag brukar sträva efter brukar jag nå, jag är ganska envis, men nånstans fastnar jag på vägen i ett tillstånd där jag har så mycket drömmar att jag inte konkret gör något med dem och ett tillstånd där jag nånstans säger till mig själv att.. "men hallå, du måste vara den enda människan i hela världen som ine har några drömmar och mål"..