Inatt vill jag inte vara ensam. Jag vill somna i någons famn, känna tryggheten från snusande andetag i nacken. Vakna av varma kyssar och sovvarma kroppar i närhet till varandra.

Är inte alls på humör. Är ledsen och känner mig ensam. Som att jag står utanför och tittar in på någon som har allt det jag vill ha, allt det jag strävar efter - men det otäcka fönstret hindrar mig från att få det jag allra helst vill ha.

Just nu är allt bara ett stort enda fan, jävla, skit! Och inget annat. Imorgon kanske det är bättre, kanske inte. Ibland hatar jag livet. Ibland hatar jag mig själv. Ibland hatar jag alla andra. Just nu hatar jag det mesta. Hatar är ett starkt ord. Kan jag stå för det? Kanske, men förmodligen inte.

Vill ha kärlek. Vill ha glädje. Vill ha närhet. Vill ha någon som tröstar. Fan, jävla, skit!