Det är dags att säga hejdå för gott nu. Hur ont det än gör. Minnena är många och underbara, men smärtan är för stor för att fortsätta. Det känns inte lönt att kämpa för något som aldrig kommer att hända!

Medan hjärtat svider fortsätter verkligenheten stundtals utan mig men oftast kastas jag brutalt in i den, utan att jag valt det själv. Ibland kan man välja att blunda och ägna tiden åt något som gör att man glömmer för en stund. Exempel på detta är att umgås med underbara människor och gå på roliga fester, vilket ska göras i helgen. På fredag ska jag även njuta (vissa delar plågas) hos frisören, det får mig också att tänka på annat. Skoj skoj.

Nu fortsätter pluggandet.