Tänkte för ovanlighetens skull ägna ett helt inlägg åt en väldigt speciell person. Nämligen Chris, även känd som min tysk! Eller ja, min tysk har han inte varit på många månader nu, men han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och ingen kan ta ifrån oss minnena vi har, allt vi gjorde under tre år som ett par. Och det faktum att vi fortfarande kan prata "normalt" med varandra utan några dåliga känslor mellan oss gör mig bara mer säker på att vi kommer kunna fortsätta vara vänner vad som än händer. För trots allt negativt som hänt mellan oss, så finns det hur mycket som helst positivt också.
 
Första gången vi träffades, hur hårt mitt hjärta dunkade, första natten tillsammans, första gången du fick fira midsommar som en riktig svensk med sill och snapsar, (din min när vi dansade runt midsommarstången och blicken du gav mig när jag berättade vad det stod för är oförglömlig!), Heide Park där du åkte alla karuseller med mig fast du tyckte det var otäckt, Dirty Dancing, första semestern tillsammans, träffen med våra föräldrar, allt festande i Stade och Hamburg som jag har älskat, rave, nattklubbar... och alla vardagliga saker som också varit så speciella, maten vi lagat tillsammans, baden vi har tagit, musiken du gav mig, rosorna, pussarna, filmerna vi sett på tillsammans, alla gånger du följt med mig och shoppat bara för min skull, kramarna du gett mig när jag har gråtit, stöttningen, allt du gav upp för att vara med mig.

Listan kan göras hur lång som helst. En sak är iallafall säker, jag kommer aldrig glömma!