Ibland tror jag att livet bara upprepar sig hela tiden, jämt och ständigt. Man tror att det äntligen ska ordna upp sig men plötsligt visar sig allt vara precis som det man en gång flytt ifrån. Den automatiska känslan blir då att stoppa huvudet  sanden, gömma sig, isolera sig från allt och alla. Och jag önskar mer än något att jag kunde göra det. Jag önskar att jag för ett tag kunnat få en paus från mitt liv, från plugg och allt annat som gör mig så förvirrad.

Ibland tror jag att det vorebäst om jag bara var ensam för resten av mitt liv.