Har suttit och läst gamla inlägg nu, från de senaste fyra åren (lunarinlägg som jag sparat). Det var väldigt dumt gjort av mig. Jag visste ju att jag skulle bli ledsen av att läsa det så varför gjorde jag det? Jag trodde att jag hade kommit över mitt förra liv, i alla fall relativt bra men det insåg jag nu att jag kanske inte har trots allt.
Jag saknar det, nåt så otroligt mycket. Saknar dagarna med honom. Saknar familjen, vännerna där. Saknar Hamburg. Saknar allt. Allt och det som inte går att sakna också. Saknar till och med Richi, hans älskade irriterande undulat som alltid väckte mig på morgonen. Saknar känslan av att vakna bredvid honom varje morgon och somna bredvid honom varje kväll. Saknar förra sommaren då livet var på topp. Saknar alla roliga fester med hans sjuka kompisar. Saknar filmerna vi såg tillsammans. Saknar händerna. Saknar dig. Det gör ont, riktigt ont. I ärlighetens namn har jag nog aldrig, inte under denna perioden, saknat det så mycket som nu.

Crush my heart and ripp it out.