Har du någonsin varit i ett rum som är fullt med människor, men känt dig så ensam att du inte vet var du ska ta vägen? Nästan som om du är osynlig? Nästan som om du är den där stora rosa elefanten i mitten av rummet som alla ser men ignorerar? Det har jag.

Det finns en skillnad på att vara ensam och känna sig ensam. För när jag tänker tillbaka på de tillfällen i mitt liv som jag känt mig mest ensam, så har där oftast suttit någon bredvid mig. Jag antar att alla är ensamma. Det är bara lättare att hantera om man är med någon annan.

Vi pratar inte om det. Ingen vill väl erkänna att dom är ensamma. Människan är gjord för att ignorera de flesta sanningarna, i alla fall dom som inte gör något bra för oss. Då och då snubblar vi över en sanning, men de flesta av oss reser sig upp och skyndar vidare som om ingenting har hänt.

Människor idag gör inte allt dom kan för att visa vem dom är. Dom gör allt dom kan för att dölja det. Men sanningen är att du är inte den du är. Du är bara vad andra människor tror att du är. I slutet av dagen så är livet bara en stor vägg av verklighet som vi alla krashar in i...