Dagarna går men min rastlöshet består. Eller det blir faktiskt värre och värre för varje dag... Det två första dagarna av denna vecka hade jag iallafall något att underhålla mig med, men annars gör jag precis lika mycket som vanligt, dvs ingenting. And it drives me crazy!
Mår så dåligt av ingen anledning egentligen. Det är ju faktiskt mitt eget fel att jag bara går här hemma. Jag hade kunnat åka iväg som aupair igen för att fördriva tiden... Det är en möjlighet. Ingen lockande sådan, dock.
Jag hade velat få ett rätt bra betalt jobb, fast anställning, så hade jag kunnat flytta hemifrån. Tänk ett eget place, det hade varit något! Känns som det kommer dröja.... Men siktar man mot stjärnorna når man väl åtminstone trädtopparna, som jag brukar säga.