Det är 1995. Jag vaknar och känner doften av nybakta bullar. Tassar försiktigt ner för trappan i min vita pyjamas och ser mamma dansa runt i köket till musik medans hon städar. Laten som spelas upprepas gang pa gang medans jag sitter där och tittar pa mamma som verkar sa lycklig.

Eller den gangen när jag kom hem fran skolan och mamma dansar runt i vardagsrummet till denna speciella lat, samtidigt som hon dammar hyllorna och sedan dammsuger.
Även den dagen da hela familjen var samlad. Jag var inte mer än sex-sju, min bror tio ar äldre och syster redan vuxen. Vi sitter pa altanen och jag matar ankorna med gammalt bröd. Laten som hörs innefran vardagsrummet är den samma som sa manga ganger förut, och mamma ser lika lycklig ut även denna gang när hon sjunger med.

Flera ganger har jag sett mamma glad och lycklig till denna lat och när jag hör den far jag sa manga minnen. Ibland saknar man barndomen. Speciellt när man hör latar man relaterar till minnen.