Gardagen var som en normal dag brukar vara, förutom en sak; en gratande mamma. När mamman kom hem fran jobb gick hon direkt upp och bytte om till vardagskläder, när hon kom ner sa hon hej som vanligt och jag fragade hur hennes dag hade varit. Helt plötsligt bryter hon ihop... Snacka om att jag blev chockad. Hon berättar hela sin livshistoria, om vilka skuldkänslor hon känner för den stora pojken, att hon inte är en bra mamma osv. Under denna tid funderar jag pa vad i he*vete jag ska göra nu? Men jag tror det räckte med att bara sitta och lyssna, för idag var det en helt annan person som mötte mig vid frukostbordet. En lugn och harmonisk människa.

Till nagot helt annat. Jag lider av en seriöst sjuklig hemlängtan! Allt jag ser accocierar jag till Sverige och min lilla byhala där jag bodde förut. Dessutom börjar jag grata varje gang jag ser bilder av nagon familjemedlem, därför har jag fatt ta bort alla bilder fran mitt rum. Helt otroligt. Jag vill hem!