Jag har jätte ont i magen. Tycker inte om att här alltid är gäster, och att dom sover precis utanför mitt rum. Tycker inte heller om alla dessa konstgjorda leenden, när man helst bara vill krypa ner under täcket och gömma sig eller allra helst befinna sig hemma i sitt eget gamla rum, vara en liten flicka pa sex ar igen vars största kärlek är föräldrarna...

Jag hatar ocksa att braka med den jag älskar mest. Varför det alltid blir sa vet jag inte, jag vet heller inte om jag borde ga vidare. Det gör ju sa himla ont varje gang, precis som en kniv, rakt in i hjärtat. Gang pa gang pa gang! Men jag vill inte ge upp. Inte än. Vi har nagot att kämpa för!