Den lilla pojken är sjuk, igen. Eller egentligen inte, men föräldrarna vill han han ska vara hemma ända, fall i fall. Det känns som dom vill tortera mig, eller sa är det kanske en högre makt som inte vill att jag ska klara slutprovet pa fredag. För om jag inte kan plugga, hur kan jag da klara det? Irriterad till max.

Hemlängtan växer för varje dag som gar, jag orkar inte anstränga mig för att jobba sa bra som möjligt längre, jag vill bara bort härifran. Nu till de människor där ute som funderar pa att jobba som aupair, tänk igenom det noga. Är du verkligen beredd pa att befinna dig i ett land där du inte känner nagon och bo hos en familj du aldrig träffat innan? Det kan bli en underbar upplevelse, och det ÄR definitivt en erfarenhet extra i bagaget. Men tänk efter innan. Man maste vara mentalt stark för att kunna lämna sina vänner och sin familj. Jag har ju trots allt min pojkvän här, och ända vill jag hem.

Idag steg jag upp 04.30, tog bussen vid fem och var framme vid halv sju. Det kallar jag en tidig morgon, och kraften är redan slut. Mrrhmmm...

Nog med klagandet. Nu maste jag fortsätta passa ungen och fundera ut vad jag ska laga för mat idag.