Nu är jag hemma och jag vill inte tillbaka. Tänker lägga mig i sängen på söndag morgon och protestera. Någon får komma med en lyftkran och dra ut mig för jag rör mig inte utan en fight.

Jag hämtade min minsta systerson Mio på dagis innan idag. Jag som nu är van vid en skrikande, vägrande unge möts av ett solsken, en kille som gjorde allt utan att jag ens bad honom. Senare fick jag även träffa min äldste systerson. Det är helt otroligt vad jag saknat dom, och så mycket dom växt på bara två månader! Minst en decimeter vars. Det kändes konstigt, men underbart, att få känna deras små armar runt mig igen.

Kan ni förresten se att jag kan skriva Å igen? Det tar för övrigt lång tid att skriva nu, eftersom bokstäverna i Tyskland sitter på andra ställen. Y sitter till exempel där Z är och tvärtom. Skumt.

Min pappa sa till mig i bilen att jag har växt mycket på bara dessa två månader. Jag har växt upp. Beter mig på ett annat sätt. Det ska man väl ta som en komplimang antar jag, men betyder det att jag betedde mig dåligt innan eller? Haha.


Dags att nyttja tiden jag har här. Datorn kan jag sitta vid en annan dag. Hejdå!