Nervös. Nervös. Nervööööös. Nästan lika nervös som dagen jag skulle hit. Men jag maste göra det. Idag. Sa fort hon kommer hem. Ingen atervändo!

Förkylningen börjar avta och jag tackar mina fina celler i kroppen som klarar av att bekämpa denna äckliga sjukdom. Det finns ännu inget vaccin/botemedel mot förkylning, heller inget mot cancer. Det är rätt sa självklart vart tid och pengar gar, och jag är rätt sa tacksam för att jag inte fick den dödliga sjukdomen. Men man ska aldrig säga aldrig, för en dag i framtiden kan det vara jag som är pa väg in i döden med hjälp av cancern.

Oh, ungarna var ljuva änglar idag. Det gör denna dagen ännu svarare. Inga problem alls imorse. Dom kramade och pussade mig för fullt, pratade pa om vad vi skulle leka efter dagis. Usch. Usch x femtioelva! Jag älskar dom. Mer än vad jag trodde...

Tvättar för fullt nu. Blir nog tre maskiner tvätt minst, jag hoppas jag hinner torka det innan jag ska hämta barnen! Behöver dessutom nya kläder, hör ni det alla där ute? Jag har inga pengar och behöver kläder, sa var vänliga och skänk en slant till en behövande ung tjej. Tack snälla.