Syster: Ja, men jag trodde inte du visste att jag hade en blogg ens! En dagbok har jag redan, har skrivit i den sedan jag var sex ar, da mormor fick mig att börja. Kommer ni pa släktkalaset? Jag saknar er!

Tillbaka till verkligheten. Det är sa kallt här, nästan minusgrader. Jag hoppas pa snö till jul, men efter juldagen kan vi helst slippa det.
Nu är det bara fem dagar kvar sedan aker jag och älskling till Sverige, och jag längtar sa mycket! Vi tänkte först ta bussen fran Hamburg till Malmö, men tydligen gar den inte längre. Därför blir det baten igen, vilket är rätt uttrakande numera.

Funderar pa att ta bort min piercing. Den i läppen alltsa, den uppskattas inte sa mycket längre utan var bara en kul grej att testa pa. Inte heller sa bra att ha den om man ska utbilda sig till sjuksköterska. Dock försvinner den i tungan aldrig! Det är min privata lilla leksak, och den syns inte ens.

Bloggen blir sa trakig när man inte känner sig deprimerad. Har inget att skriva om, för vem vill läsa om hur lycklig man känner sig? Det är tragiska, patetiska bloggar som gäller, iallafall som jag uppfattar det. Men det spelar ingen roll eftersom jag skriver för mig själv och ingen annan!