Känner mig sa ensam för tillfället, och energilös. Denna dag var lika lang som gardagen, men ännu trakigare eftersom vi bara var inne. Sedan blev det ovanligt mycket brak mellan ungarna, dessutom vägrade den lille att sova middag.
Ensamheten kommer alltid krypande när jag sitter här inne i mitt rum och tänker lite för mycket, en annan bidragande faktor är att jag inte träffat älsklingen sedan iförrgar och da bara för ett par timmar. Jag kommer definitivt bli deprimerad när jag flyttar hem, av saknad till honom. Nu har jag bott här i fem manader och är van att träffa honom i princip varje dag, när jag flyttar tillbaka kommer det bli som innan, dvs en gang i manaden. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara av det men man far ta och vänja sig. Han är den mest betydelsefulla personen i mitt liv och utan honom fungerar jag inte.

Min värdfamilj hittade en aupair fran Tjeckien, hon har varit här ett par ganger och lekt med barnen (jag har inte varit här da), och det verkade pa familjen som att dom skulle erbjuda henne jobbet. Nu har jag fatt reda pa att hon inte alls har den kompetens som krävs. Hon har ingen erfarenhet med barn av nagot slag, dessutom kan hon inte halla tider. Hon har kommit försent varje gang hon skulle komma pa besök. Detta ledde da till att mamman var tvungen att berätta det för henne. Idag av alla dagar, när jag är där. Första gangen jag träffar henne sa är det tack och hej igen liksom. Iallafall, hon kommer en timme försent, börjar "leka" med barnen (om man nu kallar leka sitta och kolla pa). Sedan kallar mamman pa henne fran köket, och berättar där hur det ligger till. Hon börjar grata.
Jag hade nästan kunnat grata jag med, dock inte pga av henne, men om hon fatt jobbet hade jag kunnat vara hemma till nästa helg. Nu maste jag vänta till jul. Men vad gör man?