Imorgon är det sista dagen som aupair, och det känns sa otroligt bra. Jag är stolt över mig själv att jag klarat av det sa länge, trots att jag ogillade det fran första stund. Men nu ska jag tänka framat och inte ägna sa mycket tid at det som varit, jag ska kämpa för kärleken, kämpa för min framtid. Som jag skrivit tidigare blev jag bara reserv pa den utbildningen jag sökt till, men pa ett sätt eller ett annat ska jag komma in, även om det dröjer nagra ar av jobb först.

Sista dagen hos älsklingen innan jag aker. Sen kommer jag fa träffa honom en gang i manaden som det var förr. Jag har ingen aning om hur mitt hjärta ska klara av det, men till skillnad fran förut sa vet vi var vi har varandra nu. Det finns inga tvivel längre, det är honom jag vill ha ett liv tillsammans med.