Magen känns normal igen. Föräldrarna har kommit hem och mamman är just nu med barnen hos läkaren (förmodligen har båda halsfluss), sen ska jag passa dom till runt 16-tiden. Därefter hem till Chris! Sista gången vi ses innan jag flyttar tillbaka till Sverige. Saknad är en smärta som är obeskrivlig, de gör så ont att man kan gråta i timmar..

Natten till idag har varit kaotiskt. Lillpojken har vaknat var femte minut och gråtit. Jag hatar den känslan av hjälplöshet, det finns inget jag kan göra för att han ska sluta gråta. Men jag vill bara glömma det nu, och se framåt. Om två dygn befinner jag mig i kära skåneland igen. Jag längtar!