Idag saknar jag allt och ännu mer. Jag är trött (inte sovit inatt), jag har ont i halsen och det känns som att jag snart brister ut i grat. Men det är bara till att tänka positivt och se framat. Snart har denna dagen ocksa gatt och da är det bara tre arbetsdagar kvar till helgen. Dessutom ska jag träffa älskling imorgon och han gör det bättre. Risken finns bara att jag inte vill aka tillbaka när jag väl befinner mig i hans armar.

Jag mar egentligen bra. Familjen är hur snäll som helst och barnen uppför sig hufstat bra, förutom lite skrik här och där. Dock testar stor pojken mig gang pa gang, men jag ger mig inte, ett nej är ett nej. Barn behöver gränser.

Till helgen ska vi till ett tivoli här i Hamburg (Hamburger Dom) och pa lördagen till Stade och "svärföräldrara". Pa mandag är det första dagen ensam med barnen, alltsa klä pa dom, dra dom till dagis sedan laga mat när dom kommer hem osv.. Da ska även deras mormor och morfar sova här! Jag höll pa att sätta i halsen... Varför ska dom vara här da?! Jag behöver ingen som sitter och bevakar mig medans föräldrarna jobbar. Hrmph.