Snart blir Michelle 20...


Man kanske borde be en snäll killkompis att överraska henne såhär?
Jag hade iallafall gärna velat se hennes min då...




Favorit i repris




Jag förstår inte. Jag förstår inte hur jag kan bli så sårad av något jag själv framkallat. Hur ont det kan göra bara av att se. Av att få det bekräftat. Jag förstår inte hur det kan vara så orättvist eller varför det skulle sluta såhär. Det är försent att ändra något och det får jag leva med resten av mitt liv. Gå vidare. Ja, precis som att det är något lätt... Blahablablaha.



Alltså?!

Min lägenhet är inte mer än 42m2, hur i helskotta kan jag ha fått plats med alla dessa saker? Elva lådor, tio soppåsar kläder, flera stora väskor fyllda med mindre väskor, skor och annat utöver möblerna. Jag förstår inte.

Jag hatar att flytta.




ÖNSKAR MIG!

Shit, det blir lätt att köpa present till mig i år. Haha. Hardbass Chapter 18 kommer ut den 2/10 (mammas födelsedag dessutom) och jag vill självklart ha den för att bygga på min samling. Här kan man lyssna på låtarna: Hardbass Chapter 18

Hardstyle är mitt liv ♥




Bara ett litet tips ;)

Jo, jag önskar mig i princip bara massa dyra saker som ny mobil,
heta högtalare, ett körkort och annat som jag inte förväntar mig att få heller.

Men nu mitt i packningen kom jag på att denna underbara parfym gärna får hamna i ett paket!
Fick den av mormor för ca två år sedan i julklapp och den uppskattades rejält.

Yves Rocher - Comme une Evidence




Själen kvävs av livet

Utdrag ur min dagbok, som skrevs för ett par år sedan:

"Allt kommer ju att ta slut. Jag kommer någon gång i mitt liv höra ditt skratt för sista gången. Se ditt leende för sista gången. Fälla en tår för någon en sista gång.

Så egentligen borde man ta vara på varje dag och varje sak, VARJE SAK, som händer som om det vore de sista du någonsin kommer att känna. Aldrig igen säger jag, aldrig igen.
En viss person är framme vid ett vägval. Hoppas att den gör rätt val. För risken finns ju alltid att man kan bli ihågkommen för resten av livet, och inte bara bortglömd och lämnad till det stora, svarta, kalla. Varför är det kalla, svarta, stora förknippat med något dåligt? Omväxling förnöjer.
Men jag har inte levt än, hur ska jag då kunna ligga på min dödsbädd och känna mig euforisk? Glad över mitt liv. Den dagen jag känner att jag levt, den dagen är jag redo att dö. Kontraster är det som är klarast. Dumhet går hand i hand med vansinne, men är ändå så stora kontraster.

Världens ideal och idéer gör mig så förvirrad. Jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka och därför har jag börjat skapa egna uppfattningar om allt. Därför har jag den utpräglade stilen jag har. Lägg mig i ett fack och du ska få se på vrede! Ifrågasätts detta är jag gärna med i diskussionen.

Stjärnor och nätter är så fint, så tyst. Precis som ens huvud innan man ska somna... så otydligt allt blir. Allt bara smälter ihop till en massa. Att gå mitt ute i natten är som att gå runt i sitt eget huvud.
En vän har sagt att "min värld kommer snart" ett otal gånger. Tack. Att köra bil i 170 km/h mitt i natten är att somna lite fortare. Jag behöver somna mycket fortare. Om man kör snabbare än ljuset, blir det svart för ögonen då? Svart. Hål.

Komplicerad uppbyggnad. Som livet, i ett svart hål, mitt liv är ett svart hål, ingen energi kommer ut. Men all energi sväljs av det. Min själ kvävs av den tunga bördan som kallas livet."



I vilken ålder har man det bäst?

Det finns studier som visar att då man är i tioårsåldern är man som lyckligast. Man klarar sig ganska bra själv men har ändå inte det ansvaret som när man är vuxen.

När jag och en kompis satt och pluggade till en tenta för ett par månader sedan kollade hon drömmande ut genom fönstret där dagisbarnen lekte.
”Å, jag vill vara liten igen. Tänk då man gick på dagis och man bara lekte hela dagarna utan att behöva bry sig om nån jävla tenta.”
Är det så att den bästa tiden var när man var liten och gick på dagis? Andra önskar att man kunde hoppa över till barn och man/fru direkt. Slippa plugga och jobba sig upp i kariärren. Allt är tryggt och man bara flyter med strömmen och låter åren gå. Vissa anser att pensionen är den bästa tiden i livet. Man har byggt sig ett liv, en historia och man har en familj. Nu är det bara att skörda livets frukter.

Hm… Den skönaste tiden för mig måste vara gymnasietiden. Man är myndig och bestämmer själv men man är inte så gammal att man själv måste ta allt ansvar. Drömmarna ska vara möjliga att nå och ens hopp är stort eftersom arbetslivets hårda prägel har inte ännu färgat ens sinne. Men det är väl så att alla åldrar har sina för och nackdelar…




Parodi


Parodi på bloggerskan "Amandavardet"

Seriöst, jag ÄLSKAR honom! Skrattar så jag får ont i magen!

"Ser ut som att jag har en blå skjorta på mig idag, men det är den inte, nej, den är neon-brun!"


ORIGINAL:


Hon får mig att inte vilja skaffa barn i framtiden...




Levnadsglad?

Just nu är jag bara fylld av kärlek, musiken fyller hela mitt inre med blandade kaotiska känslor - jag vill skrika högt, hoppa högre, dra mig själv i håret samtidigt som jag gör en kullerbytta! Jag har ännu en av dessa dagar när jag är levnadsglad, när jag är lycklig och förväntansfull inför vad livet kommer att erbjuda. Ännu en gång börjar jag skriva ett nytt kapitel i livet och kommer antagligen få minnen att ta med mig resten av mitt liv.

Vi satt och pratade om när man blir gammal, vad man vill prata om då,
lever man livet fullt ut eller lever man bara?

Jag kämpar för att leva. Jag har drömmar (om än suddiga för tillfället), jag lever fullt ut, en dag i taget och oavsett om någon anser att jag lever "on the edge" och oansvarigt så lever jag hur som helst fullt ut, även om det inte är normativt. Jag tänker inte se tillbaka på mitt liv och säga till mina barnbarn "jag hade chansen men tog den aldrig" utan jag ska leva. Jag ska se tillbaka på mitt liv och tänka, jag levde, jag tog chanser och även om vissa saker inte gick som jag trodde dem skulle gå så tvekade jag inte! För hur man än vrider och vänder på saker och ting så kan man bara uppfatta mig och mina val i motsats till andra val och jag vet inte, jag kan bara gissa men jag tror inte jag hade varit lika lycklig och nyfiken om jag hade stannat kvar på utbildningen.

Reality was always to far away...



Say what's on your mind


Denna låt har satt sig fast i huvudet ikväll.




MSN

MSN konversation:

M säger:
Synd att du ska flytta så vi inte hann lära känna varandra närmare..
Hanni säger:
ts
M säger:
vad är ts? hehe
Hanni säger:
ts är ett ord
slå på google

Tio minuter senare

M säger:

what?! hehe
står att det är en förkortning på tvättställ ?


Haha.



<3




Hatar du kvinnor?

Ja, jag vet att jag inte är snabb, snarare tvärtom. Jag hör till snigelsläktet när det gäller att kolla på nya filmer. Så bli inte förvånad nu när jag ska berätta att jag såg på film igår, en film som du säkert såg för längesedan.

Män som hatar kvinnor.
Om filmen var bra? Alltså, jag har ingen som helst lust att skriva om det utan jag vill skriva om hur jag känner mig efter att ha sett filmen. Jag sitter här fullkomligt rasande och full av aggressioner! Jag matar under en film med olika former av kvinnoförakt både från gäng, maktövertagande personer, släktingar, familj - you name it. Det är inte till någon tröst att jag har haft ett bra liv utan innehåll av detta, det ska fan i mig vara en självklarhet, en rättighet och ingen "tur" att inte behöva agera som objekt åt någon oavsett form.
När jag var liten så fanns det en gubbe som jag tyckte väldigt illa om, jag var rent av otrevlig mot honom, hälsade inte och om jag väl sa något så var det bara otrevliga ord som kom ur min mun, uppnosiga otrevliga ord. Varför? Det är inte ett typiskt beteende för mig men denna man hade under en gång i mitt liv försökt "kittla mig" men det han egentligen försökte var att klämma mig på brösten och jag var inte ens 15 år. Jag kan bara tänka mig hur många han har "kittlat" genom sitt liv och jag kan inte påstå att jag lider av att inte ha honom i mitt liv i dagsläget. Jag har däremot vänner som blivit utsatta för så mycket mer än en "Oskyldig kittling" och som inte riktigt kunna uteslutande agerat som mig.
Jag blir så arg!

Och jag blev mest arg i filmen över scenen när hon bara lämnade honom där i rummet, efter att ha blivit våldtagen med att sparka upp dildon i röven på honom. Jag nästan kokade och kände "jaha?! Ska du lämna honom så?!" så det var tur för henne att hon vände om, jag blev mer tillfreds med hennes agerande även om det bara stillar ett begär av hämnd och inte kan uteslutande få henne att glömma de minnen hon kommer få bära med sig under resten av sitt liv..

MEN tänk om alla kvinnor skulle göra så som någonsin hamnat i en situation där en man, familjemedlem eller någon i ens liv nyttjat dig utan dess vilja, hur många skulle då ha tatueringar på magen? Jag undrar. Hur många skulle bli märkta för livet och hur rädd skulle du bli om du träffade din framtida man som hade "Blivit märkt". Hade du backat eller hade du tagit risken och tänkt "han har förändrats, han är inte alls samma människa"...?

Jag bara undrar..

I mitt fall förändrades aldrig denna man, han fortsatte att oskyldigt kittla små tjejer för att få en chans att vidröra deras bröst och även om det kan verka "oskyldigt" så är det bara för att Du jämför med en grövre handling, men i grund och botten är det Inte okej och inget som man önskar att någon ska drabbas av, ingen mor, ingen syster, ingen dotter, ingen vän, inte ens en ovän.

(O håll inne med erat "det är faktiskt män som drabbas också" snack för det vet jag men detta inlägg är mycket väl medvetet vinklat!)

Så länge jag inte tillåter att någon ska ta på delar av min kropp, så ska ingen ta på dem.

Avslutandevis så behövs det väl antagligen såna här filmer för att vi ska vakna upp och se vad som händer runt oss och det gör mig upprörd och förbannad att det är så.



Come pick my roses



"I wanna beat my lover!"

"It's a fire downtown!"


Hahaha....




Gothenburg

Den tredje oktober åker vi upp till Göteborg
 för att ha skoj på Liseberg och mysa på ett närliggande hotell,
förhoppningsvis hinna se staden lite också innan vi åker hem igen.
Längtar redan riktigt mycket!




All I ever wanted




Kass uppdatering...

Har fått mer än trettio kommentarer angående min uppdatering, att jag borde skriva oftare. Det är riktigt kul att folk intresserar sig för min blogg även om majoriteten inte kommenterar, men jag har faktiskt ett liv också. Speciellt nu när det pirrar extra i magen så har man inte alltid tid till att skriva om allt som händer runt omkring! Jag gör dock så gott jag kan och ni får nöja er med det, skriver trotsallt inte för er, utan för mig själv. För att kunna gå tillbaka i arkivet ibland och läsa om saker jag tidigare gjort. Elektronisk dagbok, kan man säga.

I helgen blev det tyvärr inget partaj hos Sofhie, eller partaj blev det men jag stannade hemma i sista stund för att vila upp min stackars hals. På lördagskvällen kände jag mig lite bättre och då blev det middag hemma hos Milla, därefter bowling och sedan Harry's i Malmö. Helt underbar kväll med underbart sällskap!

♦ Denna veckan kommer gå till att packa och städa min lägenhet. På lördag dyker familjen upp för att hjälpa mig med flytten, hinns det med på lördagkväll blir det pubrunda om orken finns, annars bara vila.

♦ Helgen därpå planeras en resa för fullt, som inkluderar Göteborg och Liseberg. Underbart.


♦ Den 10:e Oktober har Michelle (sötnos!) födelsepartaj, det blir oslagbart!


Nu blir det mera packning som gäller!






The Haunting in Connecticut



Denna filmen såg jag nyss helt ensam, jag vet knappt hur jag vågade.
Även om jag mest gömde mig bakom en kudde, eller tittade mellan fingrarna,
så känner jag mig stolt för att jag vågade. Gosh, vad scary den var!




What is love?

Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek:

"En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".

Jag vill bara förstå varför hjärtat slits itu när du gör mig ledsen...




Tidigare inlägg Nyare inlägg