Happy new year!
2010 är på ingång och 2009 blir ett minne blott! Jag har ingen "nyårskänsla" direkt men om några timmar slår klockan tolv vare sig jag har rätt känsla eller ej. Innan dess ska jag hinna med att åka hem till Pejhåå, byta om och fixa allt, sen till Daniel, käka en god middag, dricka lite gott och umgås med trevliga människor! Det kommer bli finemang hoppas jag. :)
Vad har hänt under 2009? Det är nog bra mycket som har hänt under denna tid och vissa saker har varit roligare än andra. Kaos har det varit men även många fina stunder, människor har kommit och gått i livet och somliga har bidragit med mer än andra har. Tack för ett trevligt 2009 Hanna, nu har du alla möjligheter att göra 2010 ännu bättre och ännu mer minnesvärt!
Jag hoppas att ni får ett fint nyårsfirande och glöm inte att lägga nya löften och att gå in i det nya året med glada miner och inte vara så tankfulla! (Dubbel bemärkelse).
Vissa stunder känns rätt, andra känns fel. Felkänslan är starkare än rättkänslan och jag får en ständig påminnelse inombords om att det är fel tidpunkt i livet, och ännu en gång flyr jag det goda för att hålla stenhårt till det dåliga. Men. Det löser sig.
2010 ska bli mitt år!
Vad har hänt under 2009? Det är nog bra mycket som har hänt under denna tid och vissa saker har varit roligare än andra. Kaos har det varit men även många fina stunder, människor har kommit och gått i livet och somliga har bidragit med mer än andra har. Tack för ett trevligt 2009 Hanna, nu har du alla möjligheter att göra 2010 ännu bättre och ännu mer minnesvärt!
Jag hoppas att ni får ett fint nyårsfirande och glöm inte att lägga nya löften och att gå in i det nya året med glada miner och inte vara så tankfulla! (Dubbel bemärkelse).
Vissa stunder känns rätt, andra känns fel. Felkänslan är starkare än rättkänslan och jag får en ständig påminnelse inombords om att det är fel tidpunkt i livet, och ännu en gång flyr jag det goda för att hålla stenhårt till det dåliga. Men. Det löser sig.
2010 ska bli mitt år!
Tänka, känna, existera?
Tänk att ett tillfälle av kaos kan förstärka känslor, tankar och funderingar som aldrig fanns men som tydligen existerar. En längtan efter din närhet, en längtan efter det vackra i fantasin gör sig ständigt påmind och en känsla av värme inombords infinner sig. Allt detta är en illussion, det är mitt destruktiva jag som talar, den andra sidan som så gärna vill göra sig påmind. Som vill falla för det farliga, som vill göra tankemässiga val som får mig att må sådär dåligt, som får mig att tänka, känna istället för att existera och leva i nuet...
Om din situation hade sett annorlunda ut. Hade jag ställt mig på samma sida om den emotionella spärren eller hade jag känt något annat? Jag ger dubbla budskap och förvirrar mig själv i samma veva. Varför är människans känslor och tankar så beroende av de andra inblandade parterna? På samma sätt som jag kan styra kan jag även bli styrd. Jag gillar inte känslan av att jag ger dig en betydelse i mitt liv men guess what, thats reality right now. På samma sätt som jag kan bli en emotionell risk för dig så kan du bli en emotionell risk för mig.
Ljuva mönster, just kill me.
Att vara eller att inte vara...
Och sen ibland...
Ibland är jag så jävla nöjd över att leva det liv jag lever och vara den jag är.
Precis nu, hela tiden. No more. No less.
Förändrad situation väcker frågor till liv, men screw it!
Take it off. You got to shave it off babe for me! And I like what I see!
När jag ändå håller på..
Jag söker ständigt, men jag vet inte vad jag söker. Försöker klura upp vad jag anser vara livskvalitet, vad jag vill uppnå, vad jag drömmer om och vad jag vill ska bli verklighet? Vilka mål har jag att sträva efter? Vad vill jag?! Jag önskar så jävla mycket att jag bara visste, att jag kände.. men jag känner inte. Allt känns rätt och fel på samma sätt, all likgiltighet bara öser över mig.
Ibland väljer jag att vara ytlig och ibland vill jag vara riktigt djup, utan botten.
När jag tittar inuti mig själv, när jag ransakar mitt inre ser jag mig själv slicka i mina egna sår. Jag gör det gång på gång, jag vill inte låta allt läka ihop, jag kan inte låta vissa saker läka ihop och ta lärdom efter dem, för det okända kan vara mer skrämmande än det som man känner till.
För varje gång jag ser din blick och hör dina ord med en sötma av förvriden känsla av upprördhet, för varje gång tvingar du mig isolera bort dig ännu ett steg. Jag tiger, jag säger inte allt längre, jag vill inte vara ett med dig. Bekanta hör dig, vänner lyssnar på dig och dom allra närmaste lyssnar på det du inte säger. Du är på steg tre, jag vet att du vet bäst i detta fall och att jag går emot mig själv, men det hjälper mig att slicka såren, att följa mitt mönster som jag såväl känner till. För varje gång jag hör dig säga något som gör mig upprörd, en form av råd som följer din norm så blir jag rasande. Jag fylls av ilska på några sekunder som jag håller i schack. Jag vill skrika, hata dig men inom mig vet jag att du är så nära och det är dig jag älskar. Jag vet att du bara vill mitt bästa och att du har rätt i allt, men jag vill inte.
Jag gör ett aktivt val att leva i situationen och den enda som våldtar sig själv är jag, jag är trasig och vägrar att laga mig själv. Jag mår på ett destruktivt sätt bra av att vara trasig. Att fantisera om en värld med en romantificerad bild och vara långt ifrån den. Rädslan för att komma nära den gör att jag isolerar mig och håller mig på avstånd från det bra. Jag väljer att blunda och inte se. Men samtidigt så har jag ögonen vidöppna och ser allt. Jag ser hur jag i omgångar tynar bort och slutar existera på ett balanserat sätt. Jag spelar stundtals ett spel för galleriet, lägger på mig masken som jag vet att alla vill se och jag lurar inte bara omgivningen utan främst lurar jag mig själv. Fast när jag mår bra så sammarbetar inte dessa två insidor, när jag inte tänker så känner jag inte efter tänkandet, då lurar jag inte mig själv utan då mår jag bra i situationen som jag väljer att leva i. Så vad gör man? Slutar tänka och blir emotionellt likgiltig på heltid med kaos emellanåt, eller tänker på tokförjävlamycket och är ständigt i behov av isolering och depp? I just don't know.
Ibland väljer jag att vara ytlig och ibland vill jag vara riktigt djup, utan botten.
När jag tittar inuti mig själv, när jag ransakar mitt inre ser jag mig själv slicka i mina egna sår. Jag gör det gång på gång, jag vill inte låta allt läka ihop, jag kan inte låta vissa saker läka ihop och ta lärdom efter dem, för det okända kan vara mer skrämmande än det som man känner till.
För varje gång jag ser din blick och hör dina ord med en sötma av förvriden känsla av upprördhet, för varje gång tvingar du mig isolera bort dig ännu ett steg. Jag tiger, jag säger inte allt längre, jag vill inte vara ett med dig. Bekanta hör dig, vänner lyssnar på dig och dom allra närmaste lyssnar på det du inte säger. Du är på steg tre, jag vet att du vet bäst i detta fall och att jag går emot mig själv, men det hjälper mig att slicka såren, att följa mitt mönster som jag såväl känner till. För varje gång jag hör dig säga något som gör mig upprörd, en form av råd som följer din norm så blir jag rasande. Jag fylls av ilska på några sekunder som jag håller i schack. Jag vill skrika, hata dig men inom mig vet jag att du är så nära och det är dig jag älskar. Jag vet att du bara vill mitt bästa och att du har rätt i allt, men jag vill inte.
Jag gör ett aktivt val att leva i situationen och den enda som våldtar sig själv är jag, jag är trasig och vägrar att laga mig själv. Jag mår på ett destruktivt sätt bra av att vara trasig. Att fantisera om en värld med en romantificerad bild och vara långt ifrån den. Rädslan för att komma nära den gör att jag isolerar mig och håller mig på avstånd från det bra. Jag väljer att blunda och inte se. Men samtidigt så har jag ögonen vidöppna och ser allt. Jag ser hur jag i omgångar tynar bort och slutar existera på ett balanserat sätt. Jag spelar stundtals ett spel för galleriet, lägger på mig masken som jag vet att alla vill se och jag lurar inte bara omgivningen utan främst lurar jag mig själv. Fast när jag mår bra så sammarbetar inte dessa två insidor, när jag inte tänker så känner jag inte efter tänkandet, då lurar jag inte mig själv utan då mår jag bra i situationen som jag väljer att leva i. Så vad gör man? Slutar tänka och blir emotionellt likgiltig på heltid med kaos emellanåt, eller tänker på tokförjävlamycket och är ständigt i behov av isolering och depp? I just don't know.
Jag erkänner, jag tänker för mycket...
Aha, nu har jag gjort det igen!
Jag har varit "dum" mot mig själv, jag är bra på sånt, eller hur? Trallalalalla lilla molntuss, one more time!
Knepig situation men rätt komisk. Jag faccineras över människans grymhet och hur det sociala spelet spelas. Jag vet inte ens om jag vill sluta medverka med min roll i spelet (utan min roll skulle det inet bli något spel?). Jag vill se en fortsättning, hur det kommer att formas. Det är som en spännande film där man liksom inte kan sluta titta och samtidigt tror att man vet vad som kommer att hända, och ibland händer det och ibland inte. Jag tror mig ha fått lite hintar, hintar om att jag borde fråga och ta reda på, men jag vet inte om jag borde bry mig.
Nu börjar det spelas en bra musiklåt, helt plötsligt glömmer jag min existens i tankarna om spelet och för ett ögonblick hamnar jag i en illussion igen, en drömbild om hur mitt liv borde vara. Hur det är på film, vad jag borde känna och jag ser ett leende, en rundgång. Ja, det är vackert. Jag tänker undvika att dra parallellen än om de skulle va passande i detta nu, nejtack.
Jag är medvetet elak. Jag är som X, en medveten elak människa. Jag har dömt ut en människa på samma sätt som människor borde dömma mig, eller som de redan gör. Och varför? Jag har inte svaren, jag ställer inte frågan. Jag kan inte skilja på vad jag förnekar och vad jag egentligen menar.. OM vi leker med tanken att jag inte vill ha en relation med denna människa, en realtion enligt normens tycke, varför spelar jag då detta spel? Isåfall har jag inget att vinna, och om jag inte har något att vinna så spelar man inte. Är det en form av tävling gentemot mig själv eller vad håller jag på med? Den som det visste. Det är ett tokigt spel och konstigt nog gillar jag det. Om jag inte kan förstå mig på mig själv undrar jag hur jag ska kunna förstå mig på andra!
I övrigt är det bara bra med mig, gissar jag! Jag har mat i frysen, tak över huvudet och vänner att spendera tid med. Det är inte heller så fyskam att jag råkar ha världens bästa pojkvän! Nu ska jag bara börja skolan också. Undrar hur i hela fridens namn det ska gå, jag somär så galet lat, jag är så dålig måste jag erkänna! Men äh, allt löser sig.
Jag har varit "dum" mot mig själv, jag är bra på sånt, eller hur? Trallalalalla lilla molntuss, one more time!
Knepig situation men rätt komisk. Jag faccineras över människans grymhet och hur det sociala spelet spelas. Jag vet inte ens om jag vill sluta medverka med min roll i spelet (utan min roll skulle det inet bli något spel?). Jag vill se en fortsättning, hur det kommer att formas. Det är som en spännande film där man liksom inte kan sluta titta och samtidigt tror att man vet vad som kommer att hända, och ibland händer det och ibland inte. Jag tror mig ha fått lite hintar, hintar om att jag borde fråga och ta reda på, men jag vet inte om jag borde bry mig.
Nu börjar det spelas en bra musiklåt, helt plötsligt glömmer jag min existens i tankarna om spelet och för ett ögonblick hamnar jag i en illussion igen, en drömbild om hur mitt liv borde vara. Hur det är på film, vad jag borde känna och jag ser ett leende, en rundgång. Ja, det är vackert. Jag tänker undvika att dra parallellen än om de skulle va passande i detta nu, nejtack.
Jag är medvetet elak. Jag är som X, en medveten elak människa. Jag har dömt ut en människa på samma sätt som människor borde dömma mig, eller som de redan gör. Och varför? Jag har inte svaren, jag ställer inte frågan. Jag kan inte skilja på vad jag förnekar och vad jag egentligen menar.. OM vi leker med tanken att jag inte vill ha en relation med denna människa, en realtion enligt normens tycke, varför spelar jag då detta spel? Isåfall har jag inget att vinna, och om jag inte har något att vinna så spelar man inte. Är det en form av tävling gentemot mig själv eller vad håller jag på med? Den som det visste. Det är ett tokigt spel och konstigt nog gillar jag det. Om jag inte kan förstå mig på mig själv undrar jag hur jag ska kunna förstå mig på andra!
I övrigt är det bara bra med mig, gissar jag! Jag har mat i frysen, tak över huvudet och vänner att spendera tid med. Det är inte heller så fyskam att jag råkar ha världens bästa pojkvän! Nu ska jag bara börja skolan också. Undrar hur i hela fridens namn det ska gå, jag somär så galet lat, jag är så dålig måste jag erkänna! Men äh, allt löser sig.
Kontrollfreak
Alla som känner med mig kommer inte tycka att det är någon nyhet att jag säger mig gilla kontroll, rutiner och ordning och att jag blir mer eller mindre tokig om det är lite brist i detta.
Ja, ni förstår vad jag menar och ni fattar varför jag skriver. Jag behöver ju skriva av mig nu när jag inte har mina vapendragare nära som jag kan skratta med, spy galla med och härja med!
Well. Just nu är det mycket, nästan så mycket att informationen kommer i efterhand, och det är ju ungefär som att välta hela mitt hem upp och ner, be mig blunda och hitta åt en nål som ligger på golvet när de hade gått att motverka. Jag blir ju galen i några minuter, biter ihop och är tyst. De är ju egentligen inte så farligt med oordning om man bara blundar och inte låtsats om det.
JAG MÅSTE LÄRA MIG ATT SLAPPNA av och släppa taget.
Och jag ska börja träna på de... här och nu. Hakouna matata!
I övrigt så mår jag hur bra som helst, efter regn kommer sol och de enda som fattas är mina vänner. Lyssnade på Günther igår och kom på att jag saknade en helt vanlig fjortisförfest...
Ja, ni förstår vad jag menar och ni fattar varför jag skriver. Jag behöver ju skriva av mig nu när jag inte har mina vapendragare nära som jag kan skratta med, spy galla med och härja med!
Well. Just nu är det mycket, nästan så mycket att informationen kommer i efterhand, och det är ju ungefär som att välta hela mitt hem upp och ner, be mig blunda och hitta åt en nål som ligger på golvet när de hade gått att motverka. Jag blir ju galen i några minuter, biter ihop och är tyst. De är ju egentligen inte så farligt med oordning om man bara blundar och inte låtsats om det.
JAG MÅSTE LÄRA MIG ATT SLAPPNA av och släppa taget.
Och jag ska börja träna på de... här och nu. Hakouna matata!
I övrigt så mår jag hur bra som helst, efter regn kommer sol och de enda som fattas är mina vänner. Lyssnade på Günther igår och kom på att jag saknade en helt vanlig fjortisförfest...
Bränn bort bullen...
Så länge måste du promenera för att förbränna...
-
en syltmunk – 58 minuter
-
en bit rabarberpaj (utan vaniljsås) – 57 minuter
-
en croissant – 43 minuter
-
en muffins (170 gram) - 3 timmar och 20 minuter
Så tänkte jag att syltmunkar gillar jag inte ändå.
Paj gör vi inte så ofta.
Croissant äter man bara utomlands.
Men.... muffins älskar jag ju!
HEJ DÅ MR MUFFINS!
Jag har inte tid att gå promenader hela jävla dagen.
Lite funderingar sådär på kvällskvisten..
Om jag skulle spendera hälften av tiden att känna så sprudlande lycka över alla vackra människor runt omkring mig som jag känner ilska över de fåtal idioter som jag på ett eller annat sätt inte kan göra mig av med ur min livscirkel, så skulle jag vara på topp jämt. De tar ett tag att jobba upp humöret på topp och en sekund att tappa allt och bli irriterad och ilsken.
Så kan jag ju vända på situationen och jag kan tänka mig att det finns både en och två människor som bara av att höra mitt namn eller något om mig hamnar på nivå 100 i ilskhetsfaktor och absolut inte får positiva vibbar av att på ett eller annat sätt inte kunna utesluta mig ur deras liv, människor som jag inte ens vet att jag kan reta till förbannelse bara genom att finnas till!
Jag får helt enkelt trösta mig med att jag väljer vad jag vill lägga min energi på och de tog mig ca 3 minuter att skriva detta så nu har jag flera hundra minuter att glädjas åt innan jag somnar!
Så kan jag ju vända på situationen och jag kan tänka mig att det finns både en och två människor som bara av att höra mitt namn eller något om mig hamnar på nivå 100 i ilskhetsfaktor och absolut inte får positiva vibbar av att på ett eller annat sätt inte kunna utesluta mig ur deras liv, människor som jag inte ens vet att jag kan reta till förbannelse bara genom att finnas till!
Jag får helt enkelt trösta mig med att jag väljer vad jag vill lägga min energi på och de tog mig ca 3 minuter att skriva detta så nu har jag flera hundra minuter att glädjas åt innan jag somnar!
Sjuk... igen!
Det var inte längesen jag var rejält förkyld.
Nu är jag det igen.
Jag hatar det så otroligt mycket!
Helt onödigt och så jäkla äckligt...
Söndag
Ja, då var denna veckan slut och imorgon börjar nästa. Veckan har spenderats med älsklingen på Gran Canaria och det kunde inte ha blivit bättre. Nu är vi dock tillbaka i verkligheten och det är dags att ta tag i allt som väntar, jag fick veta idag att jag är ledig från jobbet ytterligare en vecka till vilket är välbehövligt då det är mycket att göra.
CSN ska sökas, ska på visning av en studentlägenhet i korridor, träffa vänner jag inte sett på evigheter, hitta något att ha på mig på nyår, planera Pejhåås födelsedag, bjuda på middag... Puh. Men det ska bli skoj att ha fullt upp bara halsen kan sluta göra ont. Kände igårkväll redan hur det började värka när jag skulle svälja. Men det gör mig inte så mycket, så glad som jag är nu!
Hemma från paradiset..
..tillbaka i kylan. Usch.
Alla bilder i detta inlägg - © http://hanna1988.blogg.se
För vem vill lämna detta?
Eller detta?
Frihet...
Kärlek
Bästa veckan i mitt liv, utan tvekan. Fler bilder finns här!
Snabb uppdatering fran varmen
Jag har bara nagon minut pa mig att uppdatera, sa det blir en snabbis. Idag ar det tisdag (?) och vi har hunnit vara har nagra dagar. Festandet i Puerto Rico i sondags var helt underbart, drack flera underbart goda drinkar, Piña Colada ar helt klart favoriten! Idag har vi bara legat pa stranden och vid poolen, har brant mig.. men det hor ju till, hihi! Imorgon ska vi nog hyra en bil och kora till Maspalomas och ev till Las Palmas, som ar "huvudstaden" har pa on. Jag vill inte hem och har seriosa planer pa att bosatta mig har i varmen. Nja, kanske inte, men visst hade det varit underbart... P-H àller pa att ladda upp nagra bilder pa facebook, sa ni som har honom som van dar kan ju kika! Nu ska vi aterga till livemusiken utanfor och formodligen ta en till Piña Colada... mums!
Puerto Rico by night
Just let me write my own symphony
Here I go again in my dreamy eyes
I should be content but something's just not satisfied, oh
It's nothing that you did, I'm still on your side
I can't love you if I'm not sure who I am inside
'Cause there are some questions that need some answers
What is it I'm really after?
The clock's ticking so I can't wait around
This is my now, this is my today
No more sitting on the side waiting for my chance to play
Time to step out, so much to say
But I'll never get the chance if I don't break away
And write my own symphony, write my own symphony
I gotta write my own symphony, write my own symphony
Just let me write my own symphony
I've always got my head way up in the clouds
Something in me wants to fly away and leave the ground, oh
If you could hear my thoughts when no one's around
Then you'd understand my fear of being held down
'Cause I wanna explore the world around me
Dance under the stars above me
And be free to make my own mistakes
This is my now, this is my today
No more sitting on the side waiting for my chance to play
Time to step out, so much to say
But I'll never get the chance if I don't break away
And write my own symphony, write my own symphony
I gotta write my own symphony, write my own symphony
Just let me write my own symphony
'Cause every minute you're here with me
(You're here with me)
It gets harder to turn and walk away, oh
But I gotta chase my destiny
(My destiny)
No matter how hard or long it takes
This is my now, this is my today
No more sitting on the side waiting for my chance to play
Time to step out, so much to say
But I'll never get the chance if I don't break away
And write my own symphony, gotta write my own symphony
Write my own symphony, but I can't if you're here with me
I gotta write my own symphony, let me go and write my own symphony
Write my own symphony, need to go where you can't follow me
Just let me write my own symphony
I should be content but something's just not satisfied, oh
It's nothing that you did, I'm still on your side
I can't love you if I'm not sure who I am inside
'Cause there are some questions that need some answers
What is it I'm really after?
The clock's ticking so I can't wait around
This is my now, this is my today
No more sitting on the side waiting for my chance to play
Time to step out, so much to say
But I'll never get the chance if I don't break away
And write my own symphony, write my own symphony
I gotta write my own symphony, write my own symphony
Just let me write my own symphony
I've always got my head way up in the clouds
Something in me wants to fly away and leave the ground, oh
If you could hear my thoughts when no one's around
Then you'd understand my fear of being held down
'Cause I wanna explore the world around me
Dance under the stars above me
And be free to make my own mistakes
This is my now, this is my today
No more sitting on the side waiting for my chance to play
Time to step out, so much to say
But I'll never get the chance if I don't break away
And write my own symphony, write my own symphony
I gotta write my own symphony, write my own symphony
Just let me write my own symphony
'Cause every minute you're here with me
(You're here with me)
It gets harder to turn and walk away, oh
But I gotta chase my destiny
(My destiny)
No matter how hard or long it takes
This is my now, this is my today
No more sitting on the side waiting for my chance to play
Time to step out, so much to say
But I'll never get the chance if I don't break away
And write my own symphony, gotta write my own symphony
Write my own symphony, but I can't if you're here with me
I gotta write my own symphony, let me go and write my own symphony
Write my own symphony, need to go where you can't follow me
Just let me write my own symphony
This is an anthem for the risk of loving you
Denna låt ska spelas helst på högsta volym för att man ska kunna känna hur underbar den är.
Favoritlåt just nu.
Filo & Peri - The Anthem (John O'Callaghan Remix)
Klimatförändringar
Okej!
Anser du att du kan nog mycket om klimatförändringar?
Anser du att du gör något åt situationen eller tycker du att det kan fortsätta som det är?
Visste du att när arktis isar smälter så kan inte isbjörnarna ge sig ut på jakt eftersom de medför risk att dö så istället svälter dom och äter upp sina egna bebisar för att överleva?
Visste du att Sverige har fått pris för sin dubbelmoral - De anser att regnskogarna ska bevaras samtidigt som vi ska öka vår skogsproduktion genom att hugga ner skogen?
Visste du inte detta så tycker jag att du ska göra precis som jag gjort:
Gå in på klimatbloggen och läs på! Gå in där så kanske du berörs nog mycket för att börja fundera på om det är dags att vi börjar agera och ta på allvar vad som händer runt oss just nu.
Det ska inte behövas en värdskatastrof (Dom finns redan runt oss). Det ska inte behövas att vi människor ska börja svälta och äta våra egna barn för att vi inte kan få tag på mat, vi måste informera oss och sluta stoppa huvudet i sanden.
Sluta läs vad jag skriver, mina ord har ingen betydelse, ta 5 minuter och läs klimatbloggen.
Anser du att du kan nog mycket om klimatförändringar?
Anser du att du gör något åt situationen eller tycker du att det kan fortsätta som det är?
Visste du att när arktis isar smälter så kan inte isbjörnarna ge sig ut på jakt eftersom de medför risk att dö så istället svälter dom och äter upp sina egna bebisar för att överleva?
Visste du att Sverige har fått pris för sin dubbelmoral - De anser att regnskogarna ska bevaras samtidigt som vi ska öka vår skogsproduktion genom att hugga ner skogen?
Visste du inte detta så tycker jag att du ska göra precis som jag gjort:
Gå in på klimatbloggen och läs på! Gå in där så kanske du berörs nog mycket för att börja fundera på om det är dags att vi börjar agera och ta på allvar vad som händer runt oss just nu.
Det ska inte behövas en värdskatastrof (Dom finns redan runt oss). Det ska inte behövas att vi människor ska börja svälta och äta våra egna barn för att vi inte kan få tag på mat, vi måste informera oss och sluta stoppa huvudet i sanden.
Sluta läs vad jag skriver, mina ord har ingen betydelse, ta 5 minuter och läs klimatbloggen.
Förvånad?
Herregud. Shit.
Jag förstår inte hur livet kan gå i vågor som det gör just nu. Gigantiska vågor som nästan dränker mig och lämnar mig utmattad men samtidigt hungrig på mer. Ibland klarar jag av att hålla mig ovanför ytan genom jämna simtag men alltför ofta sjunker jag ner mot botten.
Mitt liv har tagit en plötslig vändning men jag är inte säker på att jag gillar det.
Jag förstår inte hur livet kan gå i vågor som det gör just nu. Gigantiska vågor som nästan dränker mig och lämnar mig utmattad men samtidigt hungrig på mer. Ibland klarar jag av att hålla mig ovanför ytan genom jämna simtag men alltför ofta sjunker jag ner mot botten.
Mitt liv har tagit en plötslig vändning men jag är inte säker på att jag gillar det.
Grattis till mig!
Mitt i all förvirring finns ett lugn
Igår var det fredag och jag begav mig efter jobbet hem till Lina i norrlandet, det var en underlig känsla att stiga av tåget och gå den lilla promenaden upp för backen hem till henne. Att se min gamla lägenhet, nu någon annans. Alla minnen, tankar, som tar mig bakåt i tiden och får mig att minnas alla stunder av känslor, magen som drar ihop sig och gör det svårt att andas. Jag stod där någon minut och försökte tänka klart innan jag ringde på. Jag visste ju att också du befann dig därinne.
Jag känner mig trygg och avslappnad men i samma sekund som jag erkänner det, vet jag att allt också kan falla samman, det är när man tar något eller någon för givet som man även börjar dra åt sig förändringar. Men ibland får det vara så.. Ibland är det helt klart värt att ta den risken.
Om ungefär två timmar är jag tjugoett år gammal. Tiden rusar iväg men samtidigt går allt så sakta, jag vet inte längre skillnaden på det som hände igår och det som hände för två år sedan, det är suddigt och skakigt. Har jag tagit rätt beslut? Är jag den jag vill vara? Lever jag mitt liv på rätt sätt?
..but I know, if I could do it over
I would trade, give away all the words that I saved in my heart
that I left unspoken
and never knowing what could have been
not seeing that loving you is what I was trying to do.
Jag har något att berätta...
Nu är...
Nu är jag påväg hem från Blekinge. Lina och jag hade riktigt skoj igår, men hade även seriösa diskussioner.. vilket behövdes. Tankarna är idag många och jag känner mig helt slut på energi psykiskt. Jag behöver ett avslut men det kommer jag aldrig få.
Är hos...
Är hos Lina i Blekinge just nu och mår så jävla bra!
G-Move Germany
Hittade nyss två gamla videor från ett street rave kallat G-Move, i Kiel 2007. Den första där Florian överraskar mig så jag nästan spiller ut all dricka, och den andra.. ja. Ingen förklaring nödvändig. Roligt att ha som minne iallafall!
Världens bästa
Igår slog mig tanken att jag har en hel hög underbara killkompisar. Dom har alla unika egenskaper som gör att dom tillsammans blir en stor skön blandning! Hårt arbetande med stora drömmar och mål, stora hjärtan som går att prata med i timmar om många olika ämnen, ringer i tid och otid för att säga hej och ibland för att prata i timmar, får mig att skratta, att gråta, att förstå, att bara vara och att trivas med livet, delar lite samma intressen och gillar att skvallra i lagom propotion, gillar att laga god mat hemma men gärna även äter ute, överraskar och finns alltid där på alla möjliga sätt.
Alltså, det jag vill ha sagt är att jag omges av världens bästa killar! Dom är helt underbara och jag blir bortskämd av att ha så underbara människor omkring mig! Jag önskar att jag snart fyller 25 eller gifter mig så alla hamnar hos mig på ett och samma tillfälle! :) haha.. (sakta i backarna, jag överdriver).
Vidare måste jag väl säga att jag har underbara tjejkompisar också! Det ena utesluter inte det andra.
Ännu en hyllning till mina nära och kära vänner.
Alltså, det jag vill ha sagt är att jag omges av världens bästa killar! Dom är helt underbara och jag blir bortskämd av att ha så underbara människor omkring mig! Jag önskar att jag snart fyller 25 eller gifter mig så alla hamnar hos mig på ett och samma tillfälle! :) haha.. (sakta i backarna, jag överdriver).
Vidare måste jag väl säga att jag har underbara tjejkompisar också! Det ena utesluter inte det andra.
Ännu en hyllning till mina nära och kära vänner.
Björnes Magasin
....och genast var man flera år tillbaka i tiden. Vilken tidsmaskin.
Imorgon
Imorgon bär det av till Lina efter jobbet.
Jag längtar så otroligt mycket!
I'm ready
Jag vaknar upp och med ett desperat försök sätter jag mig upp. Jag blinkar en sisådär femhundra gånger, jag fokuserar för att se, för att tänka, tusen tankar snurrar, vad drömde jag, vem är jag? Vänta, är det dag nu? Vem sover här bredvid? Verkligheten kommer ikapp mig och jag inser att bredvid mig ligger samma älskling som jag somnade bredvid och jag skyndar mig upp, en kamp mot mig själv och klockan. Jag har tidspress, jag har en morgon att stressa mig igenom, med måsten, med saker att hinna med innan jag sätter på mig skorna för att gå ut.
Jag ler.
Jag ler mig genom morgonen för jag vet att jag möts av en vacker dag, solsken, glada människor, känslan av kärlek.
Jag ger mig ut, jag blir varm av tanken att det inte är så kallt ute, jag glädjs över att dagen ser ut att vara fin, jag säger inte mycket, jag är ganska tvär och kort i tonen, stressad, klockan har runnit över, men jag är påväg..
Jag var påväg till jobbet och frågade mig vart jag var på väg i livet?
Jag vill dansa mig igenom dagen med att höra regnet mot plåttaket, titta upp mot stjärnorna och känna din underbara doft. Jag vill hålla en hand i mörkret och känna mig liten och stor på samma gång, jag vill finnas nära dom som betyder allt samtidigt som jag vill vara långt ifrån och iakta verkligheten, sanningen och drömmen om allt.
Nånstans där i mitten av mitt rum, i mitten av mitt inre försöker jag närma mig, men hur lycklig jag än känner mig, hur mycket solen än skiner och gör människor glada, vackra och får mig att känna känslan av glädje, så finns en svår passage och för varje gång jag vänder mig inåt och vill utforska så slås jag tillbaka i rasande fart! Hela kroppen skriker nej och jag ser mig själv..
På ruta ett - forgive but not forget.
Kampen börjar inifrån och dom dagar den känns för jobbig så lever jag i en vacker illussion som kallas verkligheten!
Jag söker ständig utveckling, jag är redo nu.
Jag önskar mig..
Och i mitt bakhuvud ekar orden:
"Var sann mot den du är.."
Okej.
Jag tänker högt: Jag önskar mig mer kontakt. Jag önskar att komma ett steg vidare. Jag är redo!
Jag ler.
Jag ler mig genom morgonen för jag vet att jag möts av en vacker dag, solsken, glada människor, känslan av kärlek.
Jag ger mig ut, jag blir varm av tanken att det inte är så kallt ute, jag glädjs över att dagen ser ut att vara fin, jag säger inte mycket, jag är ganska tvär och kort i tonen, stressad, klockan har runnit över, men jag är påväg..
Jag var påväg till jobbet och frågade mig vart jag var på väg i livet?
Jag vill dansa mig igenom dagen med att höra regnet mot plåttaket, titta upp mot stjärnorna och känna din underbara doft. Jag vill hålla en hand i mörkret och känna mig liten och stor på samma gång, jag vill finnas nära dom som betyder allt samtidigt som jag vill vara långt ifrån och iakta verkligheten, sanningen och drömmen om allt.
Nånstans där i mitten av mitt rum, i mitten av mitt inre försöker jag närma mig, men hur lycklig jag än känner mig, hur mycket solen än skiner och gör människor glada, vackra och får mig att känna känslan av glädje, så finns en svår passage och för varje gång jag vänder mig inåt och vill utforska så slås jag tillbaka i rasande fart! Hela kroppen skriker nej och jag ser mig själv..
På ruta ett - forgive but not forget.
Kampen börjar inifrån och dom dagar den känns för jobbig så lever jag i en vacker illussion som kallas verkligheten!
Jag söker ständig utveckling, jag är redo nu.
Jag önskar mig..
Och i mitt bakhuvud ekar orden:
"Var sann mot den du är.."
Okej.
Jag tänker högt: Jag önskar mig mer kontakt. Jag önskar att komma ett steg vidare. Jag är redo!
This is for us, Linda!
Leona Lewis - Happy
Lycka
Jag vill göra så mycket! Kan inte jag få bestämma allt i hela världen?
Tack för att jag har fått världens mest underbara liv och bara går på uppåt-tjack idag! Jag är bara hur glad som helst, och det har ju sina anledningar.
Alltså, det känns så egoistiskt och samtidigt konstigt att jag verkligen vill skrika ut hur bra mitt liv är. Hur underbar familj, fin pojkvän, vackra vänner och allt annat omkring mig som faktiskt är bra. Jag trivs bra på jobbet. Nyheterna jag fick igår gör mig fortfarande varm i hela kroppen. Jag liksom bara har de lite för bra, nästan som om jag är oförskämd som skriker ut de men samtidigt TACK SOM FAN. Det är ju underbart att kunna vakna upp och känna att en bra dag håller på att skapas och att gilla livet.
Jag befinner mig i en rosa liten värld där det är vackert väder hela tiden och alla är glada.
Men jag undrar en sak, varför får man aldrig några kärleksbrev i den här åldern? Jag skulle tycka de va lite mysigt med kärleksbrev!
Tack för att jag har fått världens mest underbara liv och bara går på uppåt-tjack idag! Jag är bara hur glad som helst, och det har ju sina anledningar.
Alltså, det känns så egoistiskt och samtidigt konstigt att jag verkligen vill skrika ut hur bra mitt liv är. Hur underbar familj, fin pojkvän, vackra vänner och allt annat omkring mig som faktiskt är bra. Jag trivs bra på jobbet. Nyheterna jag fick igår gör mig fortfarande varm i hela kroppen. Jag liksom bara har de lite för bra, nästan som om jag är oförskämd som skriker ut de men samtidigt TACK SOM FAN. Det är ju underbart att kunna vakna upp och känna att en bra dag håller på att skapas och att gilla livet.
Jag befinner mig i en rosa liten värld där det är vackert väder hela tiden och alla är glada.
Men jag undrar en sak, varför får man aldrig några kärleksbrev i den här åldern? Jag skulle tycka de va lite mysigt med kärleksbrev!
AAAAHH! Är...
AAAAHH! Är som ett litet barn på julafton... Kan inte sova. Så glad. Så lättad.
Bjuder på en bild sålänge, från när älsklingen tvättar.. Bara för att liksom. Haha.
Happy day
Idag är det den bästa dagen på väldigt, väldigt länge. Jag har fått veta två helt underbara saker och jag kan inte sitta still en sekund på grund av all lycka jag känner. Tyvärr får ni inte veta än... Men håll ut. Inom den närmsta framtiden ska jag dela med mig. Jag lovar!
På fredag ska jag äntligen träffa söta Lina, det var alltför längesen vi satt på hennes balkong, drack lite vin och hade djupa diskussioner om livet. Jag saknar att vara hennes granne. Vad som mer sker uppe i Blekinge får vi se, huvudsaken är att jag får träffa henne.
Annars blir helgen relativt lugn. På söndag fyller jag 21, då är jag laglig i hela världen. Men jag kan inte påstå att det känns något speciellt att bli ett år äldre, det sägs ju ändå att det bara går utför efter tjugo.
Just nu är livet bra. Jag trivs.
På fredag ska jag äntligen träffa söta Lina, det var alltför längesen vi satt på hennes balkong, drack lite vin och hade djupa diskussioner om livet. Jag saknar att vara hennes granne. Vad som mer sker uppe i Blekinge får vi se, huvudsaken är att jag får träffa henne.
Annars blir helgen relativt lugn. På söndag fyller jag 21, då är jag laglig i hela världen. Men jag kan inte påstå att det känns något speciellt att bli ett år äldre, det sägs ju ändå att det bara går utför efter tjugo.
Just nu är livet bra. Jag trivs.
Låten som beskriver mina känslor bäst idag: Da Buzz - I'm alive
Kära mage,
...kan du snälla sluta göra ont och bete dig som en normal mage?
Take me back!
Hade en uppskattad dröm inatt. Drömde att jag fick återuppleva de sista veckorna av gymnasiet med förberedelser inför balen och studenten. Även om vår välgörenhetsgala som vi höll som projektarbete för Rädda Barnen. Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar den tiden, den var underbar! ♥
Tre små ord...
Ikväll tänkte jag slå till stort och skriva bortom cencurens väggar.
Kom nära, annars kanske du inte hör..
Jag lovar!
Det är spännande, intressant och något att anteckna..
Jag har sedan ett par månader haft inneboende i magen.
(Och nej, jag är inte gravid, mamma!)
(Och nej, jag är inte gravid, mamma!)
Jag har massor med glada fjärilar som flyttat in i magen!
och jag trivs med att ha dem där.
Jag är lite rädd för tanken på framtid eftersom det för med sig en hel del rädsla, och tyvärr speglas fortfarande nutidens insida av en jobbig dåtid men en sak vet jag; det finns en fin människa i min vardag som jag trivs med och som får mig glad i verkliga livet och i tankarna.
Aldrig har tre små ord betytt så mycket för mig,
som när jag hör dig säga dem...
Aldrig har tre små ord betytt så mycket för mig,
som när jag hör dig säga dem...
Äter god...
Äter god mat med min sötnos :) Vi är riktigt duktiga på att laga käk!
A bit confused as usual
Det är nu i detta ögonblick som jag vet vem som får hela mig att känna inre lycka. Det är i detta ögonblick de inte finns nån tvekan om vem jag vill presentera för mina föräldrar, vem jag vill resa jorden runt med, vem jag vill lägga mig med och vakna upp bredvid, vem jag vill vara nära och långt ifrån på samma gång. Det är i detta ögonblick som jag får känna mig speciell och omvärdera situationen ännu en gång. Känna mig lurad men fullständigt lugn samtidigt. En sådan gång när jag vill gråta och skratta på samma gång.
Känslor är energier i ständigt flöde och jag hoppas jag kan rekonstruera denna känsla när jag behöver det.
Till verkligheten:
Den som finns hemma. Eller vart är hemma? Jag flyr från besluten, från verkligheten och från de jag ska/bör göra. Jag tänker mycket på x och undrar hur han mår men i verkligheten hörs vi inte av. Jag tänker på mina vänner som jag vill tala med, men i verkligheten har jag inte energi nog att engagera mig i långa samtal, utan skjuter på dem tills jag är ensam. Det är alltid något att göra, någon som finns i närheten.
Jag vet inte.
I detta nuet är jag i obalans men de beror nog på sömnbristen, jag hittar balansen snart igen.
Känslor är energier i ständigt flöde och jag hoppas jag kan rekonstruera denna känsla när jag behöver det.
Till verkligheten:
Den som finns hemma. Eller vart är hemma? Jag flyr från besluten, från verkligheten och från de jag ska/bör göra. Jag tänker mycket på x och undrar hur han mår men i verkligheten hörs vi inte av. Jag tänker på mina vänner som jag vill tala med, men i verkligheten har jag inte energi nog att engagera mig i långa samtal, utan skjuter på dem tills jag är ensam. Det är alltid något att göra, någon som finns i närheten.
Jag vet inte.
I detta nuet är jag i obalans men de beror nog på sömnbristen, jag hittar balansen snart igen.
Tyckte väl jag kände mig lite krasslig imorse
Kvällssug....
Jag skulle fan döda för en chokladtryffel från Chokladbutiken nu.
Eller lasagne.
Ärligt, jag skulle skära av mitt högra lillfinger med en skämd smörkniv om någon dukade fram rödvin, vitlökssmör och gott bröd och sa att de kalorierna inte skulle tas upp av min kropp.
Jag är fruktansvärt sugen. Men det är bara torsdag och jag försöker fortfarande att förinta semesterdallret, som har stannat kvar alldeles för länge. So what to do? Morot och te får bli kvällssnackset.
Eller lasagne.
Ärligt, jag skulle skära av mitt högra lillfinger med en skämd smörkniv om någon dukade fram rödvin, vitlökssmör och gott bröd och sa att de kalorierna inte skulle tas upp av min kropp.
Jag är fruktansvärt sugen. Men det är bara torsdag och jag försöker fortfarande att förinta semesterdallret, som har stannat kvar alldeles för länge. So what to do? Morot och te får bli kvällssnackset.
This is my now, this is my today
I always got my head way up in the clouds
Something in me wants to fly away and leave the ground
If you could hear my thoughts when no one's around
Then you'd understand my fear of being held down
'Cause I want to explore the world around me
Dance under the stars above me
And be free to make my own mistakes...
Sånt som piggar upp i vintermörkret
Jag fick mail från Rebecka igår, som befinner sig i staterna, för tillfället i Florida.
"Hej! Shoppingen är helt otrolig! Någon dag ska jag åka kanalbåt till Miami och kolla på lyxvillor."
Tss.
Vem vill spendera en helg i ett soldränkt Florida när man kan ramla runt i kletiga höstlöv utanför något partyställe?
"Hej! Shoppingen är helt otrolig! Någon dag ska jag åka kanalbåt till Miami och kolla på lyxvillor."
Tss.
Vem vill spendera en helg i ett soldränkt Florida när man kan ramla runt i kletiga höstlöv utanför något partyställe?
I need help!
I det här området finns det lika många kamphundar som det finns tatueringar.
Hittills har jag lyckats klappa en Rottweiler (ofrivilligt) och snuddat vid en pitbull. Det finns de som ser ut att ha trevliga ägare och de som ser ut att ha en mindre mysig matte eller husse.
Jag kanske är överdrivet fördomsfull. Men ett rakat huvud med två fuck-you-fingrar och en dödskalle intatuerat får mig inte direkt att associera till soffmys med te och film, vilket för övrigt är anledningen till att jag inte sagt till killen i fråga.
Nåväl. Nu till problemet. Den här killen, samt ett flertal andra hundägare, plockar inte upp de bruna klumparna som deras fyrbenta vänner lämnar efter sig, på gräsmattan, gångbanan och trapporna. Förra veckan såg jag med egna ögon, ja jag gick förbi exakt när "fuck-you-mannen" nonchalant gick ifrån en gigantisk hög av bajs som hans pitbull nyss klämt ut mitt på gångbanan.
Då undrar jag. Exakt hur många vågar be en muskulös "fuck you-tatuerad" skinhead att vara vänlig och plocka upp efter sin pitbull? Jag vågade inte i alla fall.
Men nästa gång ska jag ta mod till mig och säga något till killen. Därför undrar jag vad ni tror fungerar bäst.
Alternativ 1: "EY! FUCKHEAD! Plocka upp skiten efter din lilla vovve va!"
Alternativ 2: "Ursäkta! Jag gick precis förbi och kunde inte undgå att lägga märke till att din hund inte är bajsnödig längre. Skulle inte du kunna vara vänlig och plocka upp den där högen? Det blir så otrevligt för den som råkar trampa i den annars. Och som du ser på skyltarna är det förbjudet att rasta sina husdjur här utan att plocka upp efter dem. Så ja. Tack så mycket. Ha en fortsatt trevlig dag!"
Det alternativ som får flest röster kommer jag att köra på. Blir det oavgjort kommer jag sätta upp en lapp:
Hittills har jag lyckats klappa en Rottweiler (ofrivilligt) och snuddat vid en pitbull. Det finns de som ser ut att ha trevliga ägare och de som ser ut att ha en mindre mysig matte eller husse.
Jag kanske är överdrivet fördomsfull. Men ett rakat huvud med två fuck-you-fingrar och en dödskalle intatuerat får mig inte direkt att associera till soffmys med te och film, vilket för övrigt är anledningen till att jag inte sagt till killen i fråga.
Nåväl. Nu till problemet. Den här killen, samt ett flertal andra hundägare, plockar inte upp de bruna klumparna som deras fyrbenta vänner lämnar efter sig, på gräsmattan, gångbanan och trapporna. Förra veckan såg jag med egna ögon, ja jag gick förbi exakt när "fuck-you-mannen" nonchalant gick ifrån en gigantisk hög av bajs som hans pitbull nyss klämt ut mitt på gångbanan.
Då undrar jag. Exakt hur många vågar be en muskulös "fuck you-tatuerad" skinhead att vara vänlig och plocka upp efter sin pitbull? Jag vågade inte i alla fall.
Men nästa gång ska jag ta mod till mig och säga något till killen. Därför undrar jag vad ni tror fungerar bäst.
Alternativ 1: "EY! FUCKHEAD! Plocka upp skiten efter din lilla vovve va!"
Alternativ 2: "Ursäkta! Jag gick precis förbi och kunde inte undgå att lägga märke till att din hund inte är bajsnödig längre. Skulle inte du kunna vara vänlig och plocka upp den där högen? Det blir så otrevligt för den som råkar trampa i den annars. Och som du ser på skyltarna är det förbjudet att rasta sina husdjur här utan att plocka upp efter dem. Så ja. Tack så mycket. Ha en fortsatt trevlig dag!"
Det alternativ som får flest röster kommer jag att köra på. Blir det oavgjort kommer jag sätta upp en lapp:
"Till killen med "fuck-you-tatueringar" och pitbull:
Plocka upp efter din hund. Annars blir det fight!
Mvh! / Killen med rottweilern. "
Plocka upp efter din hund. Annars blir det fight!
Mvh! / Killen med rottweilern. "
Det här med glupskhet ligger i släkten
Kalle | säger:
Jag har ris i näsan!
Hanna säger:
Varför då?
Kalle | säger:
Hosta till när ja åt
Hanna säger:
HAHAHAHA
Kalle | säger:
Kan finnas spår av tonfisk oxå, vore ganska nasty, men tror de e mestadels ris
10 minuter senare:
Kalle | säger:
Yes det kom ut!
Come to life
There's a river flowing through me... it knows me
It's currents, they control my emotions
But there's just one stream that evades me, escapes me
It overflows when my heart's left open
Your feelings, are the one thing
Out of my control, it's not in my hands
Not knowing... is killing me
Where's the way inside your soul?
We gotta let it grow
Like a flower under rain
Like a child's first day
Like a story's first page
Watch our love come to life
Love is not a thing to rush
It's a feeling you should trust
It'll be that way with us
Watch our love come to life
Come to life come to life
Watch our love come to life
There's not point in our predictions
Or wishing... the paths we're on are somehow connected
Cause you can't see around the corner
You wanna... cause you're so afraid life'll leave you rejected
When you least expect it..
Marie Digby sätter ord på mina känslor. Hennes nya album kom idag och jag har noga lyssnat igenom hennes tretton låtar, med tårar i ögonen. Tre bokstäver, WOW! Breathing Underwater är världens just nu bästa skiva. Utan tvekan. Without a doubt!
It's currents, they control my emotions
But there's just one stream that evades me, escapes me
It overflows when my heart's left open
Your feelings, are the one thing
Out of my control, it's not in my hands
Not knowing... is killing me
Where's the way inside your soul?
We gotta let it grow
Like a flower under rain
Like a child's first day
Like a story's first page
Watch our love come to life
Love is not a thing to rush
It's a feeling you should trust
It'll be that way with us
Watch our love come to life
Come to life come to life
Watch our love come to life
There's not point in our predictions
Or wishing... the paths we're on are somehow connected
Cause you can't see around the corner
You wanna... cause you're so afraid life'll leave you rejected
When you least expect it..
Marie Digby sätter ord på mina känslor. Hennes nya album kom idag och jag har noga lyssnat igenom hennes tretton låtar, med tårar i ögonen. Tre bokstäver, WOW! Breathing Underwater är världens just nu bästa skiva. Utan tvekan. Without a doubt!
Bra låt!
Jag brukar verkligen inte tycka om denna genre av musik,
men fastnade direkt för just denna låten.
Älskar refrängen!
So baby dont worry, you are my only,
You wont be lonely, even if the sky is falling down,
You'll be my only, no need to worry,
Baby are you down down down down down,
Dowwwnnnnn, Dowwnnnnn,
Baby are you down down down down down,
Downnnnn, Downnnnnn,
Even if the sky is falling down,
God morgon
Vad gör jag uppe såhär tidigt? Jo, jag tänkte ge mig ut på en tvåtimmarspromenad nu för att rensa huvudet innan jag ska jobba. Det är ändå omöjligt att somna om när min sötnos har åkt iväg till jobbet, när jag vet att jag inte kommer träffa honom ikväll.
Ikväll kommer dock min kära bror på besök hem till mina föräldrar. Det blir lite fix med datorn (som vanligt) och sen bjuds det på gammal hederlig kalops. Annars blir det bara en lugn kväll utan några speciella planer.
Jag är bara så otroligt sugen på lasange nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har tvingat Pejhåå att vi ska göra det på lördag iallafall samt baka lussekatter och muffins... Helgen kommer bli lugn med andra ord. Och det behövs.
Ikväll kommer dock min kära bror på besök hem till mina föräldrar. Det blir lite fix med datorn (som vanligt) och sen bjuds det på gammal hederlig kalops. Annars blir det bara en lugn kväll utan några speciella planer.
Jag är bara så otroligt sugen på lasange nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har tvingat Pejhåå att vi ska göra det på lördag iallafall samt baka lussekatter och muffins... Helgen kommer bli lugn med andra ord. Och det behövs.
Mr. Bror
