Jahapp. Då var man tillbaka i Ronneby igen. Lägenheten är uppsagd och en möjlig inflyttare ska komma och titta på den imorgon. Hoppas, hoppas hon vill ha den, för hon kunde flytta in redan i Oktober.

Annars är det kaos i hjärnan för tillfället. Har haft en underbar helg som har fått mig att tänka på annat än den brutala verkligheten som pågår här just nu, jag vill bara tillbaka igen. Men helst av allt vill jag att allt blir bra. Jag vet ju att det kommer lösa sig på ett sätt eller ett annat, men det tar sån tid! Jag har varken kraften eller orken till den eviga väntan.

Cross your fingers for me, will you?

Jag har det så underbart här nere, har inte mått såhär bra på länge. Det känns lite som en befrielse! Snart åker vi till farfar utanför Klippan för att fira hans födelsedag. Har inte träffar farföräldrarna på evigheter så det ser jag faktiskt framemot. Sedan blir det filmtittande ikväll, och lite vindrickande. Ska INTE feströka. Cigg är skit, försöker jag intala mig! Men ändå såfort man får lite alkohol i blodet känner man suget efter den där ciggaretten i handen, fy på mig..

Hoppas alla har det fint, vad ska ni göra ikväll?

Inom tre månader flyttar jag tillbaka till Skåne för att sätta livet på paus ett tag.

Jag blir så trött på att känna såhär! Hur får man bort den där äckliga klumpen i magen? Beslutsångest gånger tretusen och en jävla massa ångest. Men jag har gjort rätt, det vet jag. Eller jag försöker övertala mig själv det iallafall.

Nu ska jag till skolan och ha träff med basgruppen, diskutera några sjukdomar och fallbeskrivningar, sedan in till "stan" och shoppa lite med Malin. Därefter hem och packa för imorgon åker jag direkt till Skåne efter skolan. Det ska bli så otroligt skönt att få komma bort härifrån lite, detta känns just nu som tortyr om det inte hade varit för Lina.

Hoppas på att få se en solnedgång eller två vid havet också. Det var så länge sen sist.

Världens finaste låttext. ♥



This is a crazy world
These can be lonely days
It's hard to know who's on your side
Most of the time

Who can you really trust
Who do you really know
Is there anybody out there
Who can make you feel less alone
Sometimes you just can't make it on your own

If you need a place where you can run
If you need a shoulder to cry on
I'll always be your friend

When you need some shelter from the rain
When you need a healer for your pain
I will be there time and time again
When you need someone to love you
Here I am, hmmm

If you have broken dreams
Just lay them all on me
I'll be the one who understands
So take my hand

If there is emptiness
You know I'll do my best
To fill you up with all the love
That I can show someone
I promise you you'll never walk alone

Well if you need a place where you can run
If you need a shoulder to cry on
Well I'll always be your friend

When you need some shelter from the rain
When you need a healer for your pain
I will be there time and time again
When you need someone to love you
Here I am, oooo

Everybody needs somebody who
They can pour their heart and soul into

Well if you need a place where you can run
If you need a shoulder to cry on
I'll always be your friend

When you need a shelter from the rain
When you need a healer for your pain
I will be there time and time again
When you need someone to love you
Here I am, Here I am, mmmmmm

...men inte vad jag söker.

Jag är i ett sånt förvirrat tillstånd just nu när det gäller mitt livspuzzel. Bitarna faller inte riktigt på plats och jag har lite problem att anpassa läggningen och se något mönster.

Jag ogillar starkt de stunder av min verklighet som jag spenderar med att ifrågasätta och fundera över kring mitt liv, kring konsekvenser av ett eventuellt handlande och kring om jag gjort/gör rätt val i livet eller om jag missat något, om jag vill något annat. Jag vet att det hör till, jag vet det.

Ska jag fortsätta på denna utbildning?
Satsa på kärlek?
Flytta tillbaka till Skåne?

Vad fan vill jag? Nu har jag kommit till ett läge när jag inte kan få allt jag vill ha, det är en omöjlighet att jag kan få precis som jag vill just nu.

pust.


Till dagens verklighet:
Skolan började idag och det var underligt. Samma föreläsningssal och samma människor, dock några färre. Andra lärare och vi som planerar att praktisera i Karlshamn fick den enda manliga. Jag tror det är en fördel. Jag hoppas på det iallafall... Vi hann få några fallbeskrivningar och klura lite, samt även få uppgifter att lösa till basgruppträffen på torsdag.

Jag hoppas det blir bra.

När jag skrattar gör det ont.
När jag nyser gör de ont.
När jag rör mig gör det ont.

ALLT GÖR ONT.

Stackars trasiga lilla tjej, jag undrar vad fan jag har gjort med min axel?

Jag har en tendens att alltid bli skadad på ett eller ett annat sätt när jag festar. När jag kom hem från Holland hade jag femtioelva blåmärken på hela kroppen och låt oss säga som så, dom har nog dubblats nu.

Det var iallafall trevligt igår. Satt hemma hos Lina först och pratade om allt mellan himmel och jord, har saknat henne enormt mycket. Sedan åkte vi med de andra till Karlshamn. Till slut orkade vi inte med alla fjortisar så vi åkte tillbaka för att efterfesta på TBV lite, och vilken efterfest det blev. Haha.

Idag ska jag inte göra något. Absolut inget. Nada.

Och inte något tecken på söndagsångest, trots att skolan börjar imorgon. Underbart.

Det blir förmodligen utgång ikväll för att få tankarna på annat håll. Men var, det vet jag icke än. Karlshamn, Ronneby (Kåren) eller Karlskrona? Minimalt med pengar, men man ska väl kunna ha kul ändå!

Första utgången som singel. Wierd.

Jag vet hur det känns att trampa på glödande kol och en sak är saker, jag rekommenderar det inte. Men nu vet jag hur det känns så nu kan jag stryka det från min "att göra innan jag dör lista".

Rubriken; Hur många människor finns det inte i världen? några miljoner? Hur många av dessa har du pratat med? Ett tiotal tusen? Hur många känner du mer eller mindre till namnet på? Hur många har du älskat på ett eller annat sätt? Hur många dagar finns det på ett år?

All you need is one.

Du behöver bara en dag för att leva som om det vore din sista på.
Du behöver bara en familj, med varje unik plats för de nära.
Du behöver bara en vänskapskrets, en kärlek, en , ett.
Ett beslut, ett val, en känsla, en tid, ett leende, ett ljus, ett hem.
Ett hjärta.



När jag slog på datorn så hade jag fått ett mail på facebook. Ett mail där det endast stod: "Everything changes, but nothing is truly lost..." Det är en översättning på ett citat som jag har på latin på facebook för tillfället, det var en vän som hade skrivit mailet. Det berör mig lite, jag undrar vad han tänker på i dagarna, hur han mår och vad han känner.

Somliga människor förvånar, de går från att vara så perfekta och bra, till att krossa den drömbild som jag byggt upp, visa sig att de inte alls är som jag inbillat mig.. Och han.. han valde att fösöka ändra den bilden igen, han är en av de få som faktiskt har gått från att vara klassad som en av de största idioterna i mitt liv till en människa som jag på ett eller annat sätt alltid vill ha i mitt liv. Så det berör mig lite när jag vet att han har gjort en google-ansträngning och sen även vill tala om det för mig.. då undrar jag hur han mår på insidan.. så saknar jag nästan honom för en stund.

Det gör ont i hela mig att se dig så ledsen. Jag var tvungen att följa mina känslor... Du är fortfarande nära mitt hjärta och kommer alltid vara det, även om du hatar mig nu. Det är förståligt om du aldrig vill se eller prata med mig igen, men du ska veta att jag BRYR MIG! Jag bryr mig riktigt mycket och kommer alltid finnas vid din sida, bara du låter mig.

Kommer aldrig glömma det vi delade.

Då var det onsdag och dags att åka hem. Det har varit grymt skönt att få vara ledig och framförallt att få åka till festivalen i Holland. Men allt roligt har ett slut och så även detta. Ikväll är det avslutning på jobbet, det ska bli trevligt. Vi ska träffas i Brunnsparken och fika lite! Sedan ska jag hem till Dennis :)

På lördag kommer Lina hem, snacka om att jag saknat henne. Får väl se hur glada hennes blommor blir, men jag tycker ändå att jag lyckats sköta dom relativt bra. Förutom den på balkongen som hatar mig, haha.
Nollningen för alla nya högskolebarn sker också snart. Får se hur mycket man ska titta på dom små liven som skämmer ut sig. Annars börjar skolan på måndag, jag vet inte än om jag fortsätter, tar en paus eller väljer en annan riktning i livet. Snacka om att vara förvirrad.

Also, bis später meine Freunde! A tout à l'heure mes amis! :)

Nyligen hemkommen från Holland med tre naglar mindre och ca 6 stora blåmärken. För att inte glömma flera kilos jord som följt med kläderna. Haha. Bästa helgen NÅGONSIN. Utan tvekan. Visar videor istället så ni får se för er själva!

Jag grät under hela denna videon. Obeskrivligt.


Så jävla nice!


Svettigt men otroligt kul!

Hej mina gullungar,

Jag är GLAD!

Michelle är här och vi laddar upp med lite Hardstyle, innan vi ska på bussen som tar oss till Holland, underbart!

Den bästa helgen i mitt liv är på väg att börja nu....

Skulle inte förvåna mig om jag gråter. Hihi.

Ha det fint så hörs vi på söndag kväll!

Tuuuuddeloo!

Jag har sovit minimalt med timmar inatt.

Som ett barn natten innan julafton har jag legat och vänt och vridit mig, allt på grund av Decibel. Idag bär det av till alla ravares land, till Holland, Nederländerna eller vad du än vill kalla det. Michelle kommer till mig vid två-tre och då blir det käk och lite förpartajande! Vid sex beger vi oss till Malmö för att träffa några till, sedan kommer bussen vid åtta... och det är då resan börjar på riktigt!

Imorgon kommer hela dagen gå till årets härligaste ravefestival, kan inte fatta att det ÄNTLIGEN ÄR DAGS!

Decibel Outdoor Festival 2009 - Trailer

Idag är det för en gångs skull lagom varmt ute, inte stekande sol och 40 grader. Hösten är mer än välkommen. Snart väntas jobb och det är faktiskt helt okej, trivs ju som fisken i vattnet. Vad som kommer hända med skolan får vi däremot se, mina framtidsplaner börjar ändra sig.

Då var det fyra dagar kvar till Holland och ju längre tiden går dessto svårare är det att vänta.
Jag vill ha fredag nu, nu, nu... Sålänge njuter jag av Decibel Outdoor Festival Anthem 2009!



Tomorrow when you wake up you've got stories to tell,
and in your head it still sounds like DECIBEL!

Då var det fredag och Amir fyller år! Grattis och hoppas att din fest blir oslagbar! Ammy har också födelsepartaj i underbara Skåneland ikväll, och där är hjärtat just nu. Too bad I can't be there though. Idag fick min kropp för sig att bli sjuk, så hemma från jobbet har jag också varit. Med kräkningar och feber. Mindre mysigt men istället fick jag, mellan mina kväljningar, tid till att resa köket och klädkammaren. Så lite nytta har jag ändå gjort.

Nu ska jag ...... plugga. Usch.

Liebe
liebe Sonne
komm ein bißchen runter!
Laß den Regen oben
dann wollen wir dich loben.
Einer schließt den Himmel auf
kommt die liebe Sonn' heraus.

Tjejer säger:
1. Kom hem till mig och hälsa på, jag är ensam hemma..
2. Du kan ju komma förbi och laga mat åt mig!
3. Har du lust att ta en fika? 
4. Vad gör du? Jag har inget för mig..
5. Läget? Vad har du gjort idag? 

Tjejer menar:
1. a, kom hem till mig, jag vill ha sällskap. b, kom hit ska vi ligga.
2. Ge mig uppmärksamhet, kom hit och skäm bort mig! (Jag orkar inte laga mat och är hungrig!!)
3. Jag vill umgås! (men jag vill inte du ska komma hem till mig)
4. Vad gör du? Jag har INTE suttit och väntat på dig hela dagen, jag bara undrar!
5. Underhåll mig och besvara mina frågor, jag har tråkigt..

Tjejer menar inte... INTE.. I N T E: ALDRIIIIIIIIG:

1 Jag är kär i dig
2 Jag är kär i dig
3 Jag är kär i dig
4 Jag är kär i dig
5 Jag är kär i dig

Så nu har ni fått ett lexikon att förhålla er till så ni slutar vara så jävla självgoda era jävla idioter!

8 dagar kvar, sen åker vi... till paradiset!

Ser just nu på Anna Skippers "Du är vad du äter" som går på trean. Nog för att den där kvinnan kan vara aningen överdriven, jag menar, vad är det för fel på skinka som pålägg? Men hon har sina vettiga stunder.

Ikväll handlar det om 18-åriga Evelina: "Evelina går sista ring i gymnasiet. Hon pluggar hårt för att få bra betyg. För att orka med har hon satt sig själv på en diet bestående av energidryck, fruktsocker och stora portioner kebab med pommes. Det funkar perfekt tycker Evelina. Det tycker dock inte hennes kropp som sväller, hennes hjärta som bultar allt högre och snabbare, hennes sömn som blivit allt sämre eller hennes balklänning som blivit på tok för trång. Anna Skipper rycker ut för att rädda Evelina ur hennes energimissbruk..."

Som jag känner igen mig! Ingen frukost, minimalt med mat, konstant trötthet, för att sedan på kvällen kränga i mig en stor fet kebab med extra allt, och gärna någon dricka med mycket socker i. Detta leder till sömnproblem vilket resulterar i att nästa dag blir seg och så fortsätter cirkeln.

Tur jag slutat med detta nu. Fyra veckor på fredag och kläderna sitter redan lösare!

Idag började jag städa klockan elva. Jag är fortfarande inte klar. När jag väl sätter fart städar jag på mikronivå. Helt bortkastad tid när man egentligen borde plugga.

Jag känner hur hela kroppen helar sig från tempot. En sak är jag dålig på, att säga stopp när kroppen säger ifrån. Jag faller så lätt - är skörare än många av er.
Vet inte om det är mörkret eller pressen över att prestera som tär hårdast. Klart är att jag känner mig stressad och samtidigt överlycklig över alla möjligheter som skådas vid horisonten. Jag vet ju vad jag vill men inte hur jag når dit.

Ikväll blir det film, närmare bestämt "The Heartbreak Kid" med svenska Malin Åkerman. Får se om den är bra?

Anders Eklund gnäller över att fängelsematen är dålig: "Vi är väl inga grisar som ska äta heller?"

Jag säger att en man som våldtar, mördar och skändar ett barn ska hålla käften och inte klaga.
Han ska vara glad att han lever i Sverige. 

Och jo, du är en gris Anders Eklund. En stinkade, vidrig gris.