I:a advent och tentaångest
Back in Karlskrona. Skåne var som det alltid är, minus festande och roligheter. Stängde i princip in mig för att plugga till tentan vi har imorgon och man kan minst sagt säga att ångesten är stor nu. Riktigt stor. Och tanken på att mer än halva klassen innan oss blev underkända på samma tenta gör det inte bättre...
Håll tummarna?
Håll tummarna?
Tentaångest
Min ångest är extrem nu. Vad gör jag om jag inte klarar tentan? Någon sa att denna tenta var till för att "sålla" bort de som inte hörde hemma på sjuksköterskeprogrammet. Om jag inte klarar tentan, innebär det att jag borde hoppa av? Att jag ska göra något annat än detta?
Jag pluggar och pluggar, mer än jag någonsin gjort, ändå vill inget fastna.
Jag pluggar och pluggar, mer än jag någonsin gjort, ändå vill inget fastna.
Bara ord och oro, en vän till en annan.
Jag gillar att låtsas som om du skrattar på riktigt.
Jag gillar att låtsats att du har valt din misär.
Jag gillar att låtsas att ditt hårda liv har gett dig enbart styrka och mod.
Jag gillar att tro att du alltid orkar ta hand om mig, fastän jag vet, att det är du som behöver mig.
Du oroar mig till döds och sömnlösa nätter.
Men ändå ställer jag aldrig frågan, jag fruktar svaret och den tafatta hjälplöshet den medför.
Att veta och inget kunna göra är värre än att låtsas som allting är bra.
Jag gillar att låtsas att allting är så enkelt som jag vill att det ska vara.
Jag gillar att låtsats att du har valt din misär.
Jag gillar att låtsas att ditt hårda liv har gett dig enbart styrka och mod.
Jag gillar att tro att du alltid orkar ta hand om mig, fastän jag vet, att det är du som behöver mig.
Du oroar mig till döds och sömnlösa nätter.
Men ändå ställer jag aldrig frågan, jag fruktar svaret och den tafatta hjälplöshet den medför.
Att veta och inget kunna göra är värre än att låtsas som allting är bra.
Jag gillar att låtsas att allting är så enkelt som jag vill att det ska vara.
What hurts the most
I can take the rain on the roof of this empty house
That don't bother me
I can take a few tears now and then and just let them out
I'm not afraid to cry every once in a while
Even though going on with you gone still upsets me
There are days every now and again I pretend I'm ok
But that's not what gets me
What hurts the most
Was being so close
And having so much to say
And watching you walk away
And never knowing
What could have been
And not seeing that loving you
Is what I was tryin' to do
It's hard to deal with the pain of losing you everywhere I go
But I'm doin' It
It's hard to force that smile when I see our old friends and I'm alone
Still Harder
Getting up, getting dressed, livin' with this regret
But I know if I could do it over
I would trade give away all the words that I saved in my heart
That I left unspoken
That don't bother me
I can take a few tears now and then and just let them out
I'm not afraid to cry every once in a while
Even though going on with you gone still upsets me
There are days every now and again I pretend I'm ok
But that's not what gets me
What hurts the most
Was being so close
And having so much to say
And watching you walk away
And never knowing
What could have been
And not seeing that loving you
Is what I was tryin' to do
It's hard to deal with the pain of losing you everywhere I go
But I'm doin' It
It's hard to force that smile when I see our old friends and I'm alone
Still Harder
Getting up, getting dressed, livin' with this regret
But I know if I could do it over
I would trade give away all the words that I saved in my heart
That I left unspoken
Får jag?
Får jag gömma några drömmar hos dig? Några naiva och vackra som andra kanske skrattar åt? Jag vill låta dom bo längst inne i dig! Får jag dansa klumpigt? Får jag sjunga falskt för dig en solig dag, när hjärtat spränger i bröstet? Får jag vara i din värme och långsamt mjukna när själen blivit lite frostbiten? Håll om mig tills jag ler igen! Får jag slösa min kärlek på dig? Får jag skratta, krama, sjunga, gråta och dansa av kärlek,utan att du blir rädd? Jag vill se dig i ögonen och låta ett leende berätta hur jag känner för dig!
Du tror..
Du tror att du ser och hör allt, du tror att du vet hur allt ska vara.
Men du skrapar bara på ytan, lilla vän.
Sakerna du ser är inte alltid vad de ser ut att vara och saker du hör är inte alltid sant.
Så du tror att du vet vem jag är? Men ursäkta mig, jag är rädd att du inte vet någonting.
Du har bara läst de första få raderna i boken om hemligheterna i mitt liv.
Men du skrapar bara på ytan, lilla vän.
Sakerna du ser är inte alltid vad de ser ut att vara och saker du hör är inte alltid sant.
Så du tror att du vet vem jag är? Men ursäkta mig, jag är rädd att du inte vet någonting.
Du har bara läst de första få raderna i boken om hemligheterna i mitt liv.
This is not the end, it´s not even the beginning of the end. But perhaps it´s the end of the beginning.
- Winston Churchill.
- Winston Churchill.
No sence at all
Just nu står jag still på en och samma plats i livet. Jag vill röra mig framåt men pga noll motivation kommer jag ingenstans. Jag är världsbäst på att skjuta upp saker och det påverkar mig enbart negativt. Hur får man tummen ur röven för att få något gjort med sitt liv? Jag vet mycket väl att inget kommer till en, utan för att uppnå sina mål måste man jobba hårt som fan. Men den vetskapen hjälper inte, jag sitter ändå bara här och tycker synd om mig själv för något bara jag och ingen annan har orsakat. Hur pushar man sig själv? Är jag den enda totally twisted människan på denna planet? Inget jag skriver just nu makes sence, men kanske finns det ändå någon som förstår.
Ingen fantasi
Tänkte skriva ett ologisk och underligt inlägg, mest för att när man uttrycker känslor och tankar får man kritik. Konstant illamående. Näringsbrist? Vet inte vad.. bryr mig inte.
Jag köpte en ny dagbok idag. Ska kladda ner alla MINA känslor där. För mig, för mitt huvud, för mig själv. Ni får nöja er med min känslocesureade blogg. Hur jag ska klara mig genom ångesten får vi väl se.
Så meningslöst. Jag fattar inte varför det ska vara så himla svårt...
Svårtsvårt.
ingen fantasi.
ingen fantasi?
bla.
Jag vill springa över en äng med blonda lockar böljande över axlarna och en vit linneklänning fladdrande i vinden. Det vill jag. Och jag vill att det ska vara magiskt. Jag vill glömma allt annat och bara vara just där just då och bara leva just precis, precis DÅ. Leva mer än jag någonsin kommer göra. Kommer jag nånsin dit? Troligen inte. Men, siktar man mot stjärnorna når man kanske trädtopparna, om man kämpar lite. Kämpa, Hanna. kämpa.
Vad händer efteråt?
Jag är rädd för efteråt. Det är inte bra. Efteråt finns egentligen inte. Rymden har tagit slut...
Jag kan bara upprepa..
Min ångest är fortfarande sjukt påtaglig. Jag vet fortfarande inte vad den gäller.
Mest känner jag mig nog jävligt ensam. Även fast jag vet att jag inte är det.
Det är så jävla tyst överallt. Inga ord, inga röster, inga händer som vandrar över min kropp.
Bara ett jävla eko.
Det finns personer som jag vill trycka upp mot väggen och skrika åt. Personer som aldrig förstår. Personer som verkar vara som jag.
Människor som håller käften, ler och flyter med.
Varför kan ni inte bara säga det jag inte säger?
Men framförallt - Varför är jag så jävla feg för? Varför är vi så jävla fega?
Jag har massor av känslor som vandrar i kroppen. Känslor som jag blockerar. Tankar som jag stänger av.
För ett år sedan levde jag. Det fick liksom bära eller brista. Nu har jag börjat blockera mig själv och allt slutar i ingenting. Det blir aldrig något.
Ytliga relationer där jag vägrar släppa in någon. Livrädd för att börja tycka om en annan människa. Tycka om på ett sätt som är större än vänskap.
Jag tappar luften när tanken på att bli sårad och sviken igen slår mig.
Jag vill sluta andas när jag tänker på att jag kan komma att bli förnedrad och liten igen.
Mest känner jag mig nog jävligt ensam. Även fast jag vet att jag inte är det.
Det är så jävla tyst överallt. Inga ord, inga röster, inga händer som vandrar över min kropp.
Bara ett jävla eko.
Det finns personer som jag vill trycka upp mot väggen och skrika åt. Personer som aldrig förstår. Personer som verkar vara som jag.
Människor som håller käften, ler och flyter med.
Varför kan ni inte bara säga det jag inte säger?
Men framförallt - Varför är jag så jävla feg för? Varför är vi så jävla fega?
Jag har massor av känslor som vandrar i kroppen. Känslor som jag blockerar. Tankar som jag stänger av.
För ett år sedan levde jag. Det fick liksom bära eller brista. Nu har jag börjat blockera mig själv och allt slutar i ingenting. Det blir aldrig något.
Ytliga relationer där jag vägrar släppa in någon. Livrädd för att börja tycka om en annan människa. Tycka om på ett sätt som är större än vänskap.
Jag tappar luften när tanken på att bli sårad och sviken igen slår mig.
Jag vill sluta andas när jag tänker på att jag kan komma att bli förnedrad och liten igen.
Party party!
Idag är det time to parteeeey!
Helg snart!
Imorgon är det fredag och då börjar helgen. Men först ska jag och resten av min grupp hålla i en föreläsning om rörelseapparaten. Undrar hur det ska gå.... När vi övar så går det bara åt helvete, fast skoj har vi! Hihi.
På lördag kommer Sus hit, ska bli skoj så skoj =)
Vad ska ni göra till helgen?
På lördag kommer Sus hit, ska bli skoj så skoj =)
Vad ska ni göra till helgen?
endast för en kyss
Ibland undrar jag var jag har mig själv. Eller vad jag gör med mitt liv. En sak är iallafall säker, jag ahr vigt mitt liv åt pluggandet just nu. Och i tre år framåt..... suck.
Idag var det iallafall praktik (som man egentligen inte får kalla det på högskolan, men det skiter jag totalt i), jag och Jimmy var på ett äldreboende här i närheten. Det var faktiskt helt okej. Alla äldre hade sina specialiteter, och man fick sig ett skratt eller två!
Mitt hjärta vill fortfarande, men hjärnan säger nej. Solo por un be so...
Idag var det iallafall praktik (som man egentligen inte får kalla det på högskolan, men det skiter jag totalt i), jag och Jimmy var på ett äldreboende här i närheten. Det var faktiskt helt okej. Alla äldre hade sina specialiteter, och man fick sig ett skratt eller två!
Mitt hjärta vill fortfarande, men hjärnan säger nej. Solo por un be so...
Svårt att förstå
Ibland tror jag att livet bara upprepar sig hela tiden, jämt och ständigt. Man tror att det äntligen ska ordna upp sig men plötsligt visar sig allt vara precis som det man en gång flytt ifrån. Den automatiska känslan blir då att stoppa huvudet sanden, gömma sig, isolera sig från allt och alla. Och jag önskar mer än något att jag kunde göra det. Jag önskar att jag för ett tag kunnat få en paus från mitt liv, från plugg och allt annat som gör mig så förvirrad.
Ibland tror jag att det vorebäst om jag bara var ensam för resten av mitt liv.
Ibland tror jag att det vorebäst om jag bara var ensam för resten av mitt liv.
Upptagen..
Mycket uppdaterande kommer det inte bli på ett tag framåt nu. Har så mycket att plugga och det är mindre än en månad kvar innan vi har tre tentor på rad.... Puh. Ångest? Ja!
If I was a flower...
If I was a flower growing wild and free
All I'd want is you to be my sweet honey bee.
And if I was a tree growing tall and green
All I'd want is you to shade me and be my leaves
All I want is you, will you be my bride
Take me by the hand and stand by my side
All I want is you, will you stay with me?
Hold me in your arms and sway me like the sea.
If you were a river in the mountains tall,
The rumble of your water would be my call.
If you were the winter, I know I'd be the snow
Just as long as you were with me, let the cold winds blow
If you were a wink, I'd be a nod
If you were a seed, well I'd be a pod.
If you were the floor, I'd wanna be the rug
And if you were a kiss, I know I'd be a hug
If you were the wood, I'd be the fire.
If you were the love, I'd be the desire.
If you were a castle, I'd be your moat,
And if you were an ocean, I'd learn to float.
All I want is you, will you be my bride
Take me by the hand and stand by my side
All I want is you, will you stay with me?
Hold me in your arms and sway me like the sea.
-barry louis polisar
Nicht von dieser welt
So viele Nächte lag ich wach, meine Augen rot vom weinen schwach. Den Kelch mit Tränen aufgefüllt, meine Wunden ins Leintuch eingehüllt. Was soll ich suchen das mich stützt? Wo ist der Mensch der mich beschützt? Sie ist nicht von dieser Welt! Die Liebe die mich am Leben hält.. Ohne dich wär's schlecht um mich bestehen, denn sie ist nicht von dieser Welt.
Es ist wahr wenn ich dir sage, daß es mich quält wenn ich dich frage; kann ich noch leben ohne dich? Eine Antwort brauche ich nicht, du bist der Inhalt meines Lebens. Dich suchte ich vergebens! Du bist mein Licht das die Nacht erhält, so was ist nicht von dieser Welt...
Du hörst die Schmerzen die ich spüre. Ohr zu Herz - eine offene Tür, niemals ein böses Wort von dir. Die schönste Berührung zwischen dir und mir, du fängst mich immer wieder auf, und du gibst immer was ich brauche, das was mir an dir gefällt..
Es ist wahr wenn ich dir sage, daß es mich quält wenn ich dich frage; kann ich noch leben ohne dich? Eine Antwort brauche ich nicht, du bist der Inhalt meines Lebens. Dich suchte ich vergebens! Du bist mein Licht das die Nacht erhält, so was ist nicht von dieser Welt...
Du hörst die Schmerzen die ich spüre. Ohr zu Herz - eine offene Tür, niemals ein böses Wort von dir. Die schönste Berührung zwischen dir und mir, du fängst mich immer wieder auf, und du gibst immer was ich brauche, das was mir an dir gefällt..
Ist einfach nicht von dieser Welt!
Snart...
Snart smäller det!
Fel dag!
Idag är jag så deppad, av ingen speciell anledning, allt känns bara fel. Hela jag känns fel, tråkig, ful, knäpp osv. Vill bara ställa mig upp och skrika: JAG VILL INTE MER! Men vad har man att välja på liksom?
Det spelar ingen roll om jag medvetet för mina tankar dit jag vill, de flyter tillbaka inom ett par sekunder. Förnuft och känsla går sällan hand i hand, i mitt sinne försöker jag gå balansgång mellan dem och det är inte enkelt.
Letar fortfarande efter någon att dela mina tankar med, alla bilder i mitt huvud, tysta, stilla.
Nån som lyssnar till mina verkliga ord, de jag inte uttalar, ser min saknad. Det är svårt att behöva försvara sin person, sitt tankesätt och sina handlingar när man hela tiden måste kämpa för att inte gå under.. Varför är man tvungen att tiga inför sina närmaste? Dom säger att dom förstår, men handlingarna visar precis tvärtom.
Så.... Jag är evigt tyst.
Det spelar ingen roll om jag medvetet för mina tankar dit jag vill, de flyter tillbaka inom ett par sekunder. Förnuft och känsla går sällan hand i hand, i mitt sinne försöker jag gå balansgång mellan dem och det är inte enkelt.
Letar fortfarande efter någon att dela mina tankar med, alla bilder i mitt huvud, tysta, stilla.
Nån som lyssnar till mina verkliga ord, de jag inte uttalar, ser min saknad. Det är svårt att behöva försvara sin person, sitt tankesätt och sina handlingar när man hela tiden måste kämpa för att inte gå under.. Varför är man tvungen att tiga inför sina närmaste? Dom säger att dom förstår, men handlingarna visar precis tvärtom.
Så.... Jag är evigt tyst.
Maskerad ikväll!
Idag är det lördag och det innebär party party i Trelleborg. Nämligen maskerad. Min och många andras utklädnader ska jag försöka få med på bild under kvällens gång så ni kan få ta del av dom också.
Innan vi åker dit ska jag träffa Mathilda och hennes utgulliga son Joey, får se vad för bus vi ska hitta på. Hihi.
Nej nu är det dags för en dusch, med techno dunkandes i hela huset!
Gammal, gammal bild (hmm, 6 år?) på mig och min minsta systerson Mio.
Innan vi åker dit ska jag träffa Mathilda och hennes utgulliga son Joey, får se vad för bus vi ska hitta på. Hihi.
Nej nu är det dags för en dusch, med techno dunkandes i hela huset!
Gammal, gammal bild (hmm, 6 år?) på mig och min minsta systerson Mio.
