Genusperspektiv for the win

För någon dag sedan fick jag hem två avi från posten. Det var paket från Linda som innehöll två bodys, ett par byxor och två leksaker, samt ett vykort med choklad. Snacka om att jag blev glad! Jag och P-H fick oss ett gott skratt när vi läste texterna som var tejpade på de olika sakerna, speciellt den blå bodyn. "Genusperspektiv for the win!" Och visst har du helt rätt, din lilla norrlänning! Vår tjej ska definitivt kunna ha blått på sig och inte bara rosa, rosa, rosa.




Jag är ARG!

Jag är arg för att jag är stor som tre flodhästar. Arg för att jag ser ut som fan. Helt jävla förbannad över att jag inte orkar göra ett skit och för att det ser ut som skit här hemma. Jag är arg för att jag inte har några kläder att ha på mig längre, att det inte finns en chans i helvetet att jag kan känna mig ens lite fin.

Jag är frustrerad över att jag är så extremt tjock och över att det kommer ta en evighet att bli normal igen. Jag kokar för att mitt blodtryck är högt och att jag nu måste oroa mig över det.

Jag är arg för att jag har ont överallt, för att jag måste kissa femtioelva gånger varje natt och för att jag inte kan sova på mage.

Dessutom är jag arg för att jag blir arg över allt detta.

Men. 

Så kommer du med dina magiska läppar och det är fysiskt omöjligt att känna ens en liten gnutta ilska... 

Kan du inte övertala vår dotter om att komma ut nu också?



Havandeskapsförgiftning?

Det finns alltid något att oroa sig för. Igår hos barnmorskan visades blodtrycket vara högre än normalt för mig, men eftersom urinprovet inte visade något så blev inte barnmorskan orolig. Jag har dock haft huvudvärk några dagar nu, samt värk och illamående i magen. Mina händer, fötter och ben är också svullna vilket dom inte varit sedan extremvärmen i somras. Ett par gånger har jag dessutom klagat på att jag sett "stjärnor" framför ögonen till min älskling, utan att förstå varför. Det sistnämnda står som ett tydligt symtom för havandeskapsförgiftning.

Jag är säkert bara paranoid, men blir orolig ändå...



Barnmorskebesök

Kom nyss hem från det roligaste barnmorskebesöket hittills och förhoppningsvis det sista, för nästa tid är bokad den 27:e och då vill jag att lillan ska ha kommit. Förmodligen har hon inte gjort det, men man kan ju hoppas!

Idag träffade jag inte bara min barnmorska utan även en student som var där på sin praktik. Hon gjorde de vanliga rutinproverna på mig, och allt såg bra ut. Mitt SF-mått är nu 36 cm och lillan ligger fortfarande duktigt fast med huvudet neråt. Efter den vanliga kollen satt vi och pratade i över en timme om förlossningen, och barnmorskan försökte demonstrera med en docka hur bebisen skulle ta sig ut... Det var längesen jag skrattade så mycket!

Vecka 37+2. 19 dagar kvar!




Lite snabbt sådär...

Om man bortser från min hemska huvudvärk så är detta en relativt bra dag. Jag har inte nämt det tidigare, men vi har skickat in vår 42" tv för att den stänger av sig hela tiden, idag fick vi veta att dom skickar en helt ny i ett bättre märke.

Jag fick även hem en bok jag sett framemot att läsa, "I huvudet på din bebis". Om barnets utveckling från nyfödd upp till sex år. Mycket av det har vi läst i skolan, men det är ändå intressant.



Nu ska jag bege mig till barnmorskan, eventuellt blir det en ny magbild senare idag! Ciao.



En vända på förlossningen...

Dumma mig. Kass uppdatering igen.

Igår var vi en vända på förlossningen, eftersom jag misstänkte att vattnet läckte eller något liknande. Vi kom dit runt halv ett och åkte därifrån vid fyra. Av den tiden så blev jag undersökt kanske en halvtimme sammanlagt, så snabbt gick det inte! Iallafall så kände en barnmorska först på magen, och lillans huvud är nu fixerat. Sedan fick jag sitta i en otroligt obekväm stol för att göra CTG. Hjärtat fick hjälpa till att hålla den på plats då det var svårt att hitta rätt och den hela tiden tappade kontakt. Hjärtljudet såg fint ut och man kunde även se att jag hade regelbundna sammandragningar.

Därefter fick vi sitta i väntrummet i en evighet och älsklingen fick springa ner och sätta mer pengar på bilen, för parkeringsvakterna är som hökar där. Ett jävla sätt alltså, först så har dom väldigt få parkeringar nära förlossningen, sedan är parkeringshusen fulla?! Kanske borde fundera på taxi den dagen det är dags...

Jag blev iallafall visad till ett rum där en tysk läkare gjorde en undersökning, där kände hon att jag var öppen någon centimeter och hon kunde även känna hinnblåsan som enligt henne var intakt. Ett ultraljud gjordes också, och lillan låg och vinkade till oss! Det var gott om fostervatten så läkaren kom fram till att det inte var något läckage, men vi skulle ringa om det fortsatte eller om sammandragningarna blev fler och intensivare.

Efteråt kände jag mig lättad och glad att allt var bra med vår lilla tjej! Blev först rädd när hon sa att jag var lite öppen, men när jag gjort efterforskningar har jag insett att det kan vara så veckor innan man ska föda. Så här lär det inte bli någon bebis på ett bra tag!



Fosterutveckling - gravid vecka 38


Är det möjligt att veta om man väntar en pojke eller en flicka, om man inte sett det på ultraljud? En ledtråd är vikten - pojkar tenderar att vara något större än flickor. I vecka 39 väger bebisar mellan 3 kg och 3,2kg, men fortsätter bygga upp det lager underhudsfett som hjälper till att hålla dem varma utanför livmodern.

Bebisens inre organ finns alla på plats, men lungorna tar längst tid att utvecklas färdigt. Även efter födelsen kan det ta några timmar innan andningsrytmen etableras. När bebisen precis är född kommer man att undersöka den och bedöma resultatet enligt
Apgar-skalan.

Undrar du vilken ögonfärg ditt barn kommer att ha? De flesta kaukasiska barn föds med mörkblå ögon och den ögonfärg de så småningom kommer att få, vare sig det är bruna, gröna, gråa eller blå ögon, inte visar sig förrän efter flera veckor eller t o m månader. Ditt barns ögonfärg vid förlossningen kommer att förändras i kontakt med ljus. De flesta barn av afrikanskt eller asiatiskt ursprung har mörkgrå eller bruna ögon vid födseln, men den exakta nyansen visar sig inte förrän efter sex månader till ett år.




Fredag!

Idag är det fredag!

Inatt sov jag två timmar, och nu är jag rätt slut i huvudet för det är omöjligt att somna om när det väl ljusnat. Jag ser det dock som träning inför lillans ankomst, då förmodar jag att det står amning på schemat väldigt många gånger mitt i natten!

Hur som helst så är det fredag idag, och det betyder att när mitt hjärta kommer hem ikväll så har jag honom en hel helg hos mig. Imorgon ska vi på kalas då hans systerdotter fyller två år, lilla sötnosen! Annars är det inget speciellt planerat och det är skönt. Vila är min främsta prioritering just nu.

Denna eviga väntan är jobbig. Det är konstigt hur man kan ha gått 250 dagar utan att vänta och sen helt plötsligt när det är under en månad kvar nästan slita av sig håret...




Onsdag

Det spelar ingen roll vad jag gör, jag känner mig ändå lika ofräsch. Det är inte bekvämt någonstans med en stor, extrem bebismage och känner man sig inte bekväm så känner man sig inte fin heller. Jag längtar tills jag kan börja kämpa för att få tillbaka min kropp så som den en gång var. Det kommer ta tid, men det ska gå! Dom säger ju att det tar nio månader att göra en bebis, och sedan tar det ytterligare nio månader för kroppen att gå tillbaka. Det blir förhoppningsvis lite lättare med amning som hjälp, eftersom det tar mycket fett.

Längtan är stor nu, och för varje dag som går känner jag mig mer och mer redo. Försöker undvika att läsa förlossningsberättelser då jag vill bilda mig en egen uppfattning av hur det går till och inte bli uppskrämd. Alla är olika, så jag tror att man måste försöka koncentrera sig på sig själv. Istället läser jag på allmänt om de olika faserna man genomgår. Med min fina man som stöd så är jag säker på att jag kommer klara det galant. Just bring it on!

Men fy fasiken vilken tråkig blogg jag har för tillfället, det känns väldigt onödigt att skriva för allt jag har i huvudet är bebis, bebis, bebis! Försöker dock tänka att det är roligt för mig att gå tillbaka om några månader för att läsa hur det kändes. Annars hade jag nog slutat skriva helt.

Snart kommer den bästa hem! Då blir det matlagning, och så ska vi tvätta också. Skitkul!




Tisdag

Jag glömmer bort vilken dag det är hela tiden, men idag är det tisdag eller? Vi chansar på det. Dagen är iallafall som den brukar, hjärtat är på jobbet och har fullt upp där. Jag sitter här hemma och gör ingenting. Orkar inget. Inatt vaknade jag runt fyra och var jättepigg, så jag gick upp och satte igång en film. Såklart så gjorde det att jag nu är supertrött...

Igårkväll fick min prins ett ryck, vilket resulterade i att vi fikade på kanelbullar med mjölk sent på kvällen. Snacka om gott! Jag tror han gör dom godaste bullisarna som finns. Ni borde smaka!




Till prinsessan


Tre för två på Lindex, valde två bodys och ett par byxor.
Detta i större storlek så att hon kan ha det senare.
Köpte även två mössor för ca tjugo kronor styck.


Den redan bortskämda prinsessan fick också en klänning från sin mormor, tack!
Kusinen som beräknas komma en dag innan lillan fick en likadan, sött som attan :)




Pust och stön

Det är hemskt såhär i slutet av graviditeten. Inte för att det gör ont, utan för att jag känner mig så handikappad! Det finns inte mycket jag kan göra mer än att diska lite, bädda och ta ut soporna. Jag kan inte ens åka och handla själv. Viljan finns ju där, men inte orken. Jag skulle så gärna vilja fixa och dona här hemma och ha allt superfint tills prinsessan kommer!

När jag sitter här och skriver känner jag hur magen börjar hoppa, det är lilltjejen som får hicka igen. Och precis som varje gång blir hon irriterad och rör sig hur mycket som helst. Hela magen ändrar form. Det får mig att le! Det märks verkligen att hon är en egen liten individ nu, med ett eget medvetande. När man pratar med magen, och knuffar på den lite försiktigt så knuffas det tillbaka. Och pappas röst är speciellt populär, jag känner på mig att det blir pappas flicka!

Har införskaffat ytterligare lite saker till lillan, återkommer med bilder senare!



Måndag

Om man ska beskriva mig med ett ord just nu så skulle det vara, trött. Jag har ingen anledning att vara det egentligen, för trots flera kisspauser mitt i natten så somnar jag om relativt fort och då känner jag inte heller förvärkarna. Men ändå vaknar jag utan energi.

Helgen har varit riktigt mysig. I lördags fyllde mamma år och då var det släktkalas. Efter extremt god mat, mys med den lilla kattungen och filmtittande med systersönerna begav vi oss hemåt.

Igår firade jag och hjärtat att vi officiellt varit ett par i ett år. Ett år! Tänk vad vi hunnit med under den tiden! Vi har varit i Göteborg, Stockholm, rest till Gran Canaria, flyttat ihop och snart ska vi bli en familj på riktigt. Det jag vill ha sagt är att vare sig det har gått tre månader eller femton år, så ska man satsa om det känns rätt. Jag är lyckligare än någonsin. ♥




Här är han, mannen i mitt liv, med blommor jag fick av honom! ;)




Gravid vecka 37


Barnet
Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.

Vikt 3 kg.


Mamma
Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden brukar gravida kvinnor bli försjunkna samt kan ha svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med babyn.

Pappa
Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags. Fokusera på sånt du kan göra.




Fosterutveckling - gravid vecka 37


Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa.

Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är ungefär 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar mer blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls.

A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet (vernix caseosa). Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck (eller mekonium).




32 dagar kvar...

Idag är det trettiotvå dagar kvar till den beräknade förlossningen. Jag är så nyfiken på hur hon ser ut, hur hon är och hur det kommer vara att vara mamma. Det är lite pirrigt och det går inte en dag utan att jag och älskling pratar om det. Utan honom hade det aldrig gått! Tänk om alla blivande mammor fick ha en sådan stöttande person i sina liv, jag är så tacksam...

Jag måste sluta läsa nyheter nu, för ju mer jag läser dessto mer paranoid blir jag. Det känns som att folk blir mördade hit och dit, det är miljoner olyckor och människor försvinner huxflux. Om det kan hända dom, varför skulle det inte kunna hända oss? Jag vet inte om det är på grund av min graviditet som jag börjat tänka mer på det, men läskigt är det. Såfort jag hör en ambulans tänker jag genast att det har hänt en anhörig något. Då har det gått för långt...

Klockan rör sig sakta men säkert framåt och snart kommer min stjärna hem, jag längtar!



Kill me now

Efter en härlig shoppingrunda med Michelle håller min rygg på att dö, det är inte lätt att bli gammal. Haha. Nej, men inte trodde jag att man skulle må såhär bara på grund av magen. Iallafall så köpte jag lite skoj till lillan, en kofta till mig, present till min kära mor och sedan fick bebben också en filt av Michelle. Tack!


   




Älskar dig!




Onsdag

Drömde en riktigt underlig dröm inatt, men samtidigt riktigt mysig. Utan att gå in på den för mycket så handlade den iallafall om vår lilla tjej som snart kommer. Känslan av att ha henne i famnen var obeskrivlig, det kändes så rätt och det har fått mig att längta ännu mer!

Nu har jag precis gått upp och hjärtat har åkt till jobbet. Känner mig inte alls utvilad, men det gör jag aldrig längre då jag går upp fyra, fem gånger per natt för att blåsan är minimal. Kanske bra träning inför lillans ankomst?

Snart ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo inför en dag i stan. Först ska jag till barnmorskan och lämna filmen vi lånade, sedan ska jag möta upp Michelle för att kolla i lite affärer. Ska handla en present till mammsen som fyller år på lördag, och lite annat inför söndag som är en väldigt, väldigt speciell dag! ♥




Uh...

Jag har en känsla av att denna blogg kommer bli en klagoblogg under sista delen av graviditeten. Det är den redan till en stor del om man tar en titt på gamla inlägg. Tråkigt.

Ryggen hatar mig idag, den gör allt för att jag ska ha så ont som möjligt. Det enda som hade hjälpt hade varit att bocka mig framåt, neråt mot tårna, men det är omöjligt pga av en bebis som är i vägen. Ska man tänka positivt så är det bara en månad kvar innan den beräknade förlossningen, och har jag klarat av över 250 dagar så ska jag väl klara lite till.

Jag älskar detta underbara höstväder! Luften känns kall och frisk att andas men det är ändå inte så kallt att man fryser. Inte jag iallafall, jag vet att min andra hälft inte håller med. Kroppen har blivit varmare, en grad eller två sedan jag blev gravid. Mina händer som alltid var kalla är nu nästan alltid kokheta. Intresseklubben antecknar flitigt?

Nu är det iallafall inte många timmar kvar innan P-H kommer hem och då blir det mat, mys och film! ♥




Tidigare inlägg Nyare inlägg