I natt var jag på fest med Leonardo Dicaprio och hans tyska papegoja, vi satt på en balkong med utsikt över hela New York med tretton martinidrickande apor som kunde flytande svenska. En helt normal dröm som gravid...

 

Sen blev det morgon och jag har nog aldrig varit så tacksam för verkligheten. Trots det var det kämpigt att ta sig upp, väcka Alva och göra alla morgonbestyr. Jag sitter just nu och skriver på en analys inför en redovisning vi ska ha på torsdag, en redovisning som kommer ske över nätet med webcam. Motivationen tryter idag... Men det är bara att vara flitig och skriva på, med tanken om att det är cirka TVÅ MÅNADER till examen! Sedan är dessa 3,5 åren (4,5 år om man räknar med mammaledigheten jag hade i början) över och en ny fas i livet börjar. :)
Tyvärr tänker jag alldeles för lite på detta fast att jag är så stolt över mig själv som klarat studierna med barn och kass ekonomi (ja, man får skryta). Istället har jag ångest över körkorthelvetet. Men riskettan och två körlektioner som gick toppen förra veckan lättade på samvetet lite. Snart, snart stadskörning och halka...

 

Om jag ska återkoppla till förra inlägget angående alla tankar som maler inne i huvudet har jag ännu inte bestämt mig om jag är redo att spotta ut något sånt här på en blogg där bekanta och familj läser. Det känns som att de som är genuint intresserade av mitt välmående faktiskt tar sig tid till att prata med mig och inte bara läsa bloggen. Men en liten del av alla tusen tankar vågar kladdas ner här...

 

Ibland kan jag känna att jag drar mig undan. Jag har lätt för att stänga in mig och lusten till att vara social försvinner när jag nedvärderar mig själv. "Det är väl ingen som har något intresse av att umgås med mig", "Jag har inget att ge andra" osv. Mina tankar påminner om en introvert person, men detta kan ifrågasättas av hur livet såg ut tidigare. Då var jag sällan själv och umgicks alltid med någon. Men ska man verkligen analysera detta så ser man detta umgänge som en del av festandet. Massor med alkohol, fester och utekvällar. Alkohol kan definitivt göra en introvert person extrovert, är det inte så? Det är väl dessa introverta sidor hos mig som gör att jag drar mig undan, jag analyserar för mycket och koncentrerar mig på min familj men ibland önskar jag inget hellre än att ha en sån där riktigt nära vän som förstår en i vått och torrt, någon i samma situation i livet och med samma tankar. Någon man helt enkelt kan vara tyst med utan att det blir konstigt. Men hur ska man kunna ha en sådan vän om man känner sig osäker och har lätt för att dra sig undan?

 

Som sagt, mina funderingar är komplicerade och jag är svår att förstå sig på. Jag är så extremt tacksam för min familj, min älskade fina sambo som både är min livs kärlek och min bästa vän och min fina lilla tjej som får mig att skratta varje dag. Och det där lilla miraklet i magen. Jag vore inget utan min familj. <3

 

Måndag och plikten kallar. Såhär långt har jag hunnit starta upp nästa uppgift inom genuspedagogik och fixat en del mindre ärenden som tex Traderabetalningar. Nu tänkte jag ta en paus i pluggandet med att börja plugga körkortteori... Jag vågar nog påstå att pluggandet fyller dagarna till max! Inte för att jag klagar, det är bekvämt att kunna lägga upp sitt eget schema utefter vad som behövs göras och hinna med privata saker mellan. Sålänge jag sparkar mig i rumpan och har disciplin nog att fixa allt innan deadline, men det har jag klarat hittills.

 

Utöver pluggandet så väntar två körlektioner i veckan. Nu har jag tagit sex lektioner och har fjorton kvar, jag hoppas det kommer räcka... men mest av allt hoppas jag att jag har kortet i hand innan lillasyster kommer. Jag har tagit mig förbi körställning, inledande manövrering, växling, lutning, manövrering, vård och kontroll, samordning och bromsning , inledande tätort och mindre landsväg. Nu är det snart dags för stadstrafik och motorväg. Och inom kort även risk ettan och halkan. Önska mig lycka till :)

 

Alva har börjat visa och prata om olika funderingar hon har inför bebisens ankomst. Jag märker på henne att hon är orolig över hur det kommer bli, om "mamma och pappa kommer ha tid över för mig" och liknande. Det känns i hjärtat kan jag säga. Jag vill att hon ska känna sig säker på var hon har oss, att ett syskon självklart kommer förändra och ta plats men att det är vi som familj som får en till medlem, inte bara mamma och pappa som får en ny bebis. Jag vill att hon ska veta att hur krävande det än blir kommer vi ALLTID ta oss tid till att umgås med henne själva och hitta på saker bara med henne och vice versa. Men detta gör mig bara säker på att två barn räcker gott och väl för oss, två barn som ska få ett liv fyllt av kärlek från oss båda. Ni som skaffat syskon får gärna lämna en kommentar och dela med er om hur det sett ut för er, oavsett ålderskillnad på barnen såklart.

 

Då väntar pluggandet igen. Jag har en del på hjärtat jag behöver skriva av mig om, vet inte om det är något jag vågar blotta här dock. Vi får helt enkelt se när nästa inlägg ska skrivas...

 

 

 

Fasen vad tiden går då. Hur ska jag hinna med allt innan bebis kommer? Panik. PANIK.

 

Okej, så farligt är det inte. Man blir lite blind bara när man börjar tänka på allt som ska fixas i skolan , med körkort, i hemmet och sådär. I samma vecka med Alva i magen hade vi redan bäddat spjälsängen, haha! Men det är väl så med första barnet, man har mer tid över på något sätt. Nästa mål just nu är att rensa alla lådor som ska upp på vinden, nu när golvläggningen är klar. Sedan väntar alla kassar med kläder, flera säckar bebiskläder ska sorteras storleksvis. Sedan var min fina syster så snäll och lämnade över fler bebiskläder, så vi lär inte behöva köpa kläder på flera år. ;)

 

När sortering och rensning är färdigt samt vårstädning av uterum väntar ommöblering, skrivbordet står just nu i vårt sovrum och det ska ner under trappan. För i sovrummet ska det göras plats för spjälsängen (samma som Alva hade). Vårt lilla radhus på 101kvm är trångt, men det funkar första året... Sedan väntar flytt! Tanken var först att göra en vägg i Alvas sovrum, men det är så bra som det är nu och hon har stor plats för alla sina saker. Och ska vi ändå flytta om ett år (när jag börjat jobba) så kan det funka såhär tills dess.

 

Körkortet går framåt, jag känner mig fortfarande galen som gett mig på det när jag har så kort tid på mig och så mycket annat att göra samtidigt. Men sålänge det går framåt är jag glad! Igår var det backning runt hörn och fickparkering som stod på schemat på körskolan. Min körlärare är toppen, han förklarar och håller sig lugn vilket gör att jag också känner mig lugn. :) Vi får väl se om jag hinner få körkort innan lillasyster bestämmer sig för att komma...

 

Bebis i magen sparkar flera gånger om dagen, mest när storasyster eller pappa pratar med magen. Fortfarande svårt att förstå att en liten bebis bor där inne, när fattar man egentligen? Trots att vi inte funderat så mycket på saker som behövs och så, så har vi ändå en lite fixat sedan tidigare. Spjälsäng och tillbehör är klart och kläder i mängder. Vagnen som Alva använder just nu (Babytravel Amsterdam) fixade vi en liggdel till i höstas (innan jag ens var gravid) för 200kr på utförsäljning när Barnens Hus stängde ner. Babyskydd, skötbord till badkaret, en liten byrå och vardagssaker är kvar. Samt en ståbräda som Alva kan använda :) Men på något sätt känns det inte bråttom, det är förhoppningsvis minst 18 veckor kvar!

 

Nu fortsätter pluggandet, kram på er!