Happy new year
(Bilder kommer)
Så hade man en sådan där period av deppande. Inget konstigt med det. Och det har ju vänt... Julafton kom och spenderades hos min fina syster med familj. Barnen var glada och exalterade, Minna sov väldigt lite men var också glad. Vi åt gott, spelade spel, träffade tomten och öppnade paket. Precis som det ska vara!
I mellandagarna har vi mest tagit det lugnt. Haft kusin Lykke på besök en stund, ätit god mat hos Alvas mormor och morfar, umgåtts här hemma, gått på promenader, och igår var jag och barnen på Ikea med fina Jessica och hennes tre söta barn.
Idag är det nyårsafton. Och om två timmar cirka är det ett nytt år. 2015. Och det är väl helt galet vad fort tiden har gått? Jag började året med att klara av det svåra examensarbetet med fina Jennie. Vi kämpade och kämpade och klarade det galant. I början av året fick vi också se lilla Minna i magen första gången på KUB-testet och senare på Rutin-UL fick vi veta att det var en liten lillasyster. Vilken känsla!
Samtidigt som jag pluggade sista terminen på förskollärarprogrammet gick jag även på körskolan. I slutet av maj lyckades jag ta mitt körkort med en stor mage i vädret. Känslan när jag satt i körskolebilen efteråt går inte att beskriva. Ändå lyckades den överträffas två månader senare när Minna valde att titta ut, två veckor efter utsatt datum. Detta år har verkligen kantats at eurofiska känslor, den ena starkare än den andra. Likaså när jag ytterligare några månader senare blev anställd på en förskola där jag tidigare gjort min VFU.
Inte enbart eufori har präglat årets dagar. Efter lilltjejens födelse hamnade jag i en nedåtgående spiral, en lätt version av en förlossningsdepression. Det är fortfarande smärtsamt att tänka på hur livet var då. Att Minnas första månad bestod av tårar och hjälplöshet. Men hon är älskad från första stund och hade jag bara vetat hur bra det skulle komma att kännas nu, 5 månader senare, så hade jag kanske mått bättre. Allt som allt har det positiva övervägt det negativa tusen gånger om och jag är så lycklig över min fina familj och det vi har skapat.
Jag hoppas att år 2015 ger fler underbara minnen och erfarenheter, att jag trivs på jobbet, och att vardagen blir stabil och trygg för våra små hjärtan.
Gott nytt år!
Less
Så känner man den där jäkla magkänslan igen. Ångest. Oro. Panik.
Det mesta känns bara fel, tiden går och man kämpar för att hålla god min. Hopplösheten sköljer över en och man vill helst bara vara lämnad ifred en vecka eller två.
Vädret gör det ju inte bättre.
Jag försöker vara positiv och le. Men det är fanken inte lätt. Ibland orkar man bara inte. Julafton om två dagar. Skit också.
Såklart spelar sömnen in här också. Jag sover extremt lite om nätterna... Är det inte Minna som vill äta så är det Alva som inte kan sova. Inte konstigt att man deppar...
God jul?!
Söndag
Trodde verkligen att det var lördag idag, måttligt besviken av att inse att så inte är fallet... Men det ska nog bli en bra dag ändå. Minna leker i babygymmet, de andra två sover och jag sitter och myser i soffan. Man får passa på med en lugn och trygg bebis. Hon vänder sig och sneglar på mig ibland och när jag ler mot henne skiner hon upp i ett leende hon med. Lilla fina underbara bebis. Vilken tur jag har som har turen att få vara mamma till dig och din storasyster!
I fredags lämnade jag familjen hemma och stack en sväng för att kika på julklappar. Nu är de färdiga, med något litet att komplettera med.. Jag har lite svårt att inse att det är jul om några få dagar bara. Och sen nyår.. och sen börjar jobbet.. Men det har verkligen lättat de senaste dagarna. Minna är mycket, mycket lättare och lugn nu (även om hon vaknar femtioelva gånger varje natt) och blir mindre och mindre beroende av amningen. Flaska funkar nästan lika bra nu.
"Vill ha"-begäret är så gigantiskt hos mig just nu! Fy bövelen! På sparlistan står just nu en iPhone 6 och en bil. Men har man barn går det inte riktigt att prioritera sig själv så det får komma när det kan. Har kikat lite på en bra nybörjarbil dock som jag ska använda att pendla till jobbet med. Det blir ju en gammal skruttsak, men det är nog bara bra med tanke på hur jag kör. HAHA! Ja, jag skojar inte. Att jag fick körkort är helt ofattbart...
Angående ny mobil så är det ju inget konstigt, vet ni som känner mig väl. No need to exlain där.
Andra bilder tagna sen sist...
Pappan och barnen på väg till stan och lekplats medan jag var och shoppade julklappar :)
Syskonkärlek <3
Morfar och Alva igår <3
Molli & My
Molli och My flyttade för ca två veckor sedan till en familj utanför Hässleholm. De lever ett riktigt gott liv där vågar jag nog påstå, och blir rejält bortskämda. Får uppdateringar då och då och till våren ska vi hälsa på en sväng. <3
Dessa bilder fick jag ikväll...
<3
Och så var det äntligen helg igen!
För oss i alla fall eftersom P-H är ledig på fredagar. Får passa på att njuta av den lyxen medan vi kan för snart är den slut. Alva har börjat bli frisk nu, så nu är det bara Minna kvar som snorar och hostar. Imorgon ringer jag till vårdcentralen och kollar läget, man hör så mycket om bland annat kikhosta nuförtiden så det bästa är väl att kolla upp det även om magkänslan säger att det är vanlig snorhosta hon har.
Är ni klara med alla julklappar? Jag tänkte införskaffa det sista imorgon om möjlighet finns. I år kör vi på samma som förra julen. Vi har lottat ut en person man ska köpa julklapp till för en summa om 500kr, verkligen toppen att göra så tycker jag! Barnen får som vanligt julklappar av alla. Sedan blir det även julklappsspelet som nästan är höjdpunkten varje julafton, håller ni inte med?
Annars är allt relativt lugnt nu. En dag i taget och så ska nog resten lösa sig...
Bättre sent än aldrig?
Okej, jag vet att jag har varit sämst på att skriva här nu ett tag igen. Livet är inte alltid stressfritt (faktiskt väldigt sällan...) så det får bli uppdatering när tid finns. Och just ikväll somnade barnen relativt tidigt så jag passar på.
Alva är just nu inne i värsta "jag tänker säga emot dig no matter what"-fasen. Jag sliter håret av mig snart! Häromdagen fick hon bäras skrikandes ur affären, varje kväll är tandborstningen en två timmars lång kamp, likaså läggning, påklädning, kvällsmaten, hämtning/lämning på förskolan... Ja, allt vi ska ta oss för tar timmar extra. Giv. mig. tålamod. Ja, vi väljer våra konflikter, som det så fint heter. Men allt som inte är en konflikt blir det ändå, haha.
Exempel:
"Jag vill inte ha smör på mackan!!!!!"
"Okej, men då slipper du..." Säger man och plockar undan det.
"Men fy vad dum du är mamma som plockar undan smöret, jag vill ju ha smör på mackan!!!!" *SKRIKFEST*
Men vi har våra mysstunder också. Och tur är väl det. <3 Hon är en så oerhört klok liten tjej som kommer med de mest klockrena och smarta svar på tal jag någonsin hört. Världens finaste storasyster. Hon är så omhändertagande och empatisk, hon gör denna världen till en bättre plats att vara på. Hon gör mig lycklig.
Och lillasyster då? Hon utvecklas i en rasande fart. Vänder sig, håller upp huvudet, sitter med lite hjälp, står gärna upp om man håller henne, skrattar, bubblar och dreglar en hel massa. Varje dag kan man förvänta sig nya färdigheter och äventyr.
Och snart börjar jag jobba. Det är faktiskt jättejobbigt att ens tänka på det. Jag var där och hälsade på för lite mer än en vecka sedan och det var såklart nytt och spännande. Tror säkert jag kommer trivas. Men, jag mår inget vidare i vetskapen om att jag inte ska vara hemma med min minsting längre... Hade jag vetat det jag vet idag så hade vi väntat. Amningen funkar så bra och det suger rent ut sagt att behöva dra ner på den ofrivilligt.
Fasen, vad jag babblar idag. Hah! Men det finns nog en anledning till det. Jag fyllde år igår. Och fick en dator av min andra hälft. <3 Jag har de senaste gångerna skrivit från mobilen... och det är inte riktigt lika givande. För två år sedan, lite mer, så hade vi inbrott och då stals min dåvarande dator. Först nu vågar jag mig på att skaffa en ny i lika stor storlek. Det är sjukt att man fortfarande känner sig lika otrygg då som nu. Att det känns mer säkert att bära med sig sina värdefulla saker än att låta de vara hemma, fast att det egentligen är tvärtom.
Åter till min födelsedag igår. Fick frukost och rosor på sängen. <3 Barnen var hos sin mormor och morfar en stund medan vi åkte på bio och åt på restaurang. På väg hem såg jag det första stjärnfallet jag sett i mitt liv. Så fantastiskt vackert och tankarna för en direkt till hur små vi egentligen är på denna lilla planet i detta stora universum. Wow. Så mycket man vill uppleva på så ofantligt kort tid man lever på... Hur som helst var det en fin födelsedag!
Vad har mer hänt sen sist? För att inte skruva ett inlägg lika långt som en bok så kortar jag ner det till punkter istället.
- Dop för Minna. Som var lite kaosartat måste jag säga. Många som inte kunde komma med kort varsel tyvärr så det blev mycket mat över. Och själva ceremonin spenderade Alva med att hålla för öronen och sitta på en trappa bakom oss. Lilla älskade unge. Men det blev bra ändå och nu är Minna döpt.
- Minna har börjat med smakportioner. Än så länge har hon provat gröt, katrinplommonpure och majs- och potatispure. älskar gröt men grimaserar stort åt majs och potatis. Underbart att se!
- Vi har varit på fler besök i Skäralid. Jag tog barnen dit själv en dag och gick en runda. Allt blir så mycket bättre i naturen! Ingen stress, inte massa folk utan bara vi.
- Alva har firat Lucia på förskolan... Precis innan så gick hennes ljuskrona sönder. Hela världen gick under och hon grät sig igenom det mesta. Men fick sitta i pappas knä och det blev ju bra till sist. Söt var hon i alla fall, haha.
- Lite fikatillfällen här och där mellan alla sjukdomar med vänner.
- BVC besök och föräldragrupper
Och så lite bilder... Som följer utan någon som helst ordning och reda. För det är sån jag är. Lite sådär stökig. Haha.
