Torsdag:
Skola och redovisning och sedan blir det dags för partaj och grisphest!

Fredag:
Försöka släpa mig upp så tidigt som möjligt, åka hem till skaune och på kvällen festa hos Tobbe.

Lördag:
Plugga farmakologi, träffa älskade Milla, ta en vända på marknaden och sedan plugga mer.

Söndag:
Morsdag! Middag med hela familjen för att visa uppskattning till vår älskade mamma.

Måndag:
Hem, hem till Ronneby igen. Och de resterande dagarna kommer bestå av att plugga!

I slutet av åttan, vilket var 2003, så var jag hemma hos min älskade Milla (som vanligt). Just då satt vi vid datorn och pratade med lite roligt folk samt spelade in en massa sjuka videor på oss själva. En kille som Milla hade på msn var någon tysk från Hamburg, vi satt och fjantade oss i flera timmar med honom bara för att ha skoj. Men på något sätt så kom vi in på musik, och då det visade sig att vi båda lyssnade på samma musik (HARDSTYLE!) så bad han mig om min msn också. Detta var inget seriöst just då eftersom jag hade pojkvän och planderade inte att ändra på det heller...

Två år gick, och vi pratade varje dag. Han blev en otroligt nära vän fastän vi aldrig hade träffats men det fanns ändå en sorts trygghet mellan oss, jag kunde lita på honom. Vid det där laget hade jag redan pratat med hans familj och vänner flera gånger, han hade gjort min tyska-läxa minst tjugo gånger och han hade fyllt min dagbok med flera hundra sidor. Han hade haft flickvänner som kommit och gått, jag likaså med pojkvänner.

Efter dessa två åren bestämde vi oss för att ses. Och den 7 januari 2005 anlände han till Trelleborg och vi träffades för första gången. Det var några av de underbaraste dagarna i mitt liv. Vi hade ett distans förhållande i 2 år sedan flyttade jag dit ett år innan vi bestämde oss för att gå skilda vägar för ca ett år sedan.

Jag skriver inte detta för att jag saknar honom som pojkvän, absolut inte. Jag skriver detta för att de sex år vi känt varandra har gett mig så otroligt mycket, och så mycket erfarenhet. Något som började så skämtsamt utvecklades till så mycket mer.

Hur kom jag att tänka på detta nu då? Jo, jag hörde denna låten:


Lautsprecher - Omnibus

En låt som jag lyssnade på, på en klassresa till Tyskland i nian. (Älskade den mest för ungen som i låten klämmer ur sig helt konstiga saker... )
Då jag hoppades på att få se honom utanför fönstret även om vi inte ens var i närheten av Hamburg! (Milla, minns du Sachsenhausen?!)

Det är tur att hjärnan har plats till att lagra alla minnen, jag vore inte mig själv om jag inte haft dom.

Jag har mängder att göra idag vilket resulterar i att jag bara ligger här och får ingenting gjort.
Vet inte i vilken ände jag ska börja.

Lyssnar på Marie Fredrikssons "Ännu doftar kärlek".

Den är fin.

Jag hade varit överlycklig om jag fått sova åtta timmar i sträck en natt. Men det är omöjligt, hur länge jag än stannar uppe på kvällen så går det inte. Jag gick och la mig vid halv ett inatt och vaknade igen halv fem, utan att kunna somna om. Funderar på att försöka sova lite till snart, men egentligen har jag inte tid.

                                              Idag ska jag hinna med följande:

Sovit gott? Jag har, iallafall den tiden jag fått sova. Vad är det med mig och mina sömnproblem? Jag blir galen.

Pappa var precis här och lämnade lite kläder + min cykel. Så nu kan jag och Dennis sticka ut och cykla, lite roligare än att gå kanske. Snart ska jag ner till banken och sätta över pengar, sedan är Leo min! Har även fixat lite saker till honom, det är bra att vara förberedd.

                                       

...för mig iallafall. Det var som sagt sista dagen på jobbet idag, fick en liten blomma av min handledare i slutet. Och det var rätt mycket kaos när jag skulle gå men det löste sig rätt fort och jag fick säga hejdå till alla söta gamlingar!

Jag är rätt glad idag, förutom den nyheten Lina precis berättade för mig. Att tentan vi skulle ha den fjärde blivit flyttad en dag framåt. Typiskt att jag redan har saker planerade då, men hur kan dom flytta den en vecka innan? Dom vägrade flytta förra terminstentan även om 99 % av klassen ville det, och denna gången har dom inte frågat en jävel! ARRGH!

På tal om något helt annat. Michelle har nyss berättat att hon vill köpa Leo's syster, och det gör mig riktigt glad. Då kan Leo fortsätta ha kontakt med sin valpsyrra! Oh, vad jag längtar tills jag får hämta hem min plutt, jag kommer känna mig riktigt lycklig då.

Då var det dags att dra sig till jobbet igen, efter bara någon timmes sömn. Men det är sista gången där så jag tror nog att jag orkar ta mig igenom det.

Vid fem kommer Lina hem från sin lilla trip, och senare vid nio kommer Dennis och vi ska kolla lite film ikväll. Det ska bli mysigt att få ha honom för mig själv ^^

Nu ska jag äta frühstuck, förresten har jag fått en snygg blogg väl? Julia är underbar!

Då ska jag bege mig iväg till jobbet snart, jobbar fram till 22 ikväll. Och sen börjar jag halv sju imorgonbitti. Dock sista helgen jag behöver jobba där och det känns skönt! Dessutom har jag ju något att se framemot och tänka på när det är som tråkigast! Förövrigt så har jag ett par nya bilder på underverket :)

Vilka myspysdagar som har passerat. Mitt stora leende och fantastiska inställning till mitt underbara liv fortsätter att hålla i sig kan jag minst sagt lova! För att göra en lång historia kort så har jag ju tingat en liten vovve som ska få flytta hem till mig i sommar, en liten liten Leo blir det. Jag är så nyfiken på honom. Detta plus det faktum att jag har en underbar pojkvän gör livet lite bättre och lite lättare trots flera negativa saker, men allt kommer lösa sig.

Jag har en rosa liten illussion där det är vackert väder hela tiden och alla är glada, snälla låt den få fortsätta.

Men jag undrar en sak, varför får man aldrig några kärleksbrev i den här åldern? Jag skulle tycka det vore lite mysigt med kärleksbrev!

Jag startar inlägget med att berätta att jag trots diverse frestelser och sug idag så har jag hållt mig från att köpa varken glass eller annat onyttigt under dagen. Det kanske inte låter så jäkla imponerande att klara en dag utan att handla lite sött men för mig är det imponerande eftersom att tanken slog mig både en och två gånger! Vidare har jag även fått för mig en annan sak som jag jobbar hårt på nu; dricka vatten! Hur många av er som pratat med mig har inte tänkt "men hjälp" när jag säger att jag bara går på toaletten i snitt två gånger per dygn? och att det kanske beror på att jag bara dricker typ 2-3 glas dryck om dagen oavsett om det är vinter, sommar eller vilken aktivitet jag ägnar mig åt.
Igår startade jag med att dricka så många glas vatten att jag tappade räkningen vilket innebär att det är mer än två glas :) Vidare idag när jag vaknade stod det ett glas vatten vid min sida som jag har druckit upp och därefter har det blivit ett par till. Det är en bra början, sen får vi se hur det fortsätter.

Det är mycket som håller på att planeras nu. I juni är det en hel del som ska hinnas med bl a Dennis systers examen, Michelles student, DefQon 1 festivalen i Holland och en Lisebergsresa med ett par vänner. Sedan kanske även Stockholm eller Tyskland själv med Dennis. Sötnöt :)

Igår slog mig tanken att jag har en hel hög underbara killkompisar. Dom har alla unika egenskaper som gör att dom tillsammans blir en stor skön blandning! Hårt arbetande med stora drömmar och mål, stora hjärtan som går att prata med i timmar om många olika ämnen, ringer i tid och otid för att säga hej och ibland för att prata i timmar, får mig att skratta, att gråta, att förstå, att bara vara och att trivas med livet, delar lite samma intressen och gillar att skvallra i lagom propotion (det kommer man inte undan som kille heller, alla gillar lite skvaller), gillar att laga god mat hemma men gärna även äter ute, överraskar och finns alltid där på alla möjliga sätt.

Alltså, det jag vill ha sagt är att jag omges av världens bästa killar!! Dom är helt underbara och jag blir bortskämd av att ha så underbara människor omkring mig! Jag önskar att jag snart fyller 25 eller gifter mig så alla hamnar hos mig på ett och samma tillfälle! :) haha.. (sakta i backarna, jag överdriver).

Vidare måste jag väl säga att jag har underbara tjejkompisar också! Det ena utesluter inte det andra.

Ännu en hyllning till mina nära och kära vänner!

Igår bestämde Lina och jag oss för att lägga skolan åt sidan och ägna kvällen åt att laga middag tillsammans, dricka vin och lyssna på nostalgimusik. Det var nog det bästa beslutet vi tagit på länge, för det var otroligt kul och avslappnande att bara sitta på balkongen, dricka vin, röka och ha det allmänt mysigt.

Hon fick två presenter av mig (eftersom hon fyllt 25 år nyligen), ett presentkort på att klippa sig och en annan hemlig sak som jag inte vet om hon uppskattar om jag skriver här. Haha. Hon verkade iallafall gilla det!

Jag känner mig så levande, så levande. Jag öppnar famnen och tar emot det livet ger mig.

Jag lever.

Det är vackert.

Gud så skönt att helgen tog slut! (Jag jobbade hela helgen så egentligen var det ingen helg för mig). En ny vecka med nya äventyr, nya hinder och utmaningar står på schemat.

Jag känner mig bättre idag även om jag har extrem mensvärk. Om PMS innebär att man blir kolsvart inuti ett par dagar i månaden så lider jag av PMS. Bigtime. Alternativt sinnesjukdom.

Imorse var jag på föreläsning på sjukhuset i Karlskrona, om folkhälsa. Helt okej var den, förutom att hon sa "liksom" hela tiden. Jag satt och störde mig på det rätt länge, fast jag själv har en tendens att också säga det i varannan mening. Ungefär mitt i föreläsningen såg jag att jag har ett missat samtal från Turistbyrån... Och gissa vem som fått jobb där nu? Jo, jag! Så veckan har verkligen börjat bra, nu får vi se hur den fortsätter?

Med tanke på att Michelle kommer till helgen och det är partaj med Denzel och hans vänner, så verkar veckan sluta bra iallafall. Dessutom ska Lina förmodligen också följa med, can't get any better than that!

Och! Det är bara 31 dagar innan DefQon 1 Festivalen i Holland... Herregud, jag blir helt exalterad bara jag tänker på det!

Jag känner mig låg. Även fast livet är okej. Ibland orkar man inte hålla sig så jävla positiv. Just nu är jag svart. Kolsvart.

....ett hej i rätt ögonblick och en konversation som tar fart. Jag märker inte själv hur fort det går, hur snabbt mina tankar tar fäste, fäste från allt bortom sunt förnuft. Helt plötsligt rusar jag upp från datorn och sätter mig på soffkanten med tårar bakom ögonlocken. Jag andas sakta och djupt och försöker förstå vad som just hände.

Frågorna virvlar runt inom mig, jag förundras över vad som just hände, försöker att lägga ihop pusslet för att konstatera "hade jag inte kommit längre än såhär?." jag lämnas kvar med känslan av att allt bara är en illussion av styrka, en känsla som inte vill släppa. Är det fel tillfälle bara, är jag bara lite extra känslig idag eller står ja fortfarande i gråzonen för allt sunt förnuft.

Ska jag skakas om vid varje konversation, ska jag se tillbaka på minnen i slowmotion från gott och ont och låta dem påverka mig tills jag knappt vet vad jag heter inom någon sekund.

Är jag fortfarande svag eller är detta bara ett ögonblick och inte en verklighet?

Jag låter det vara osagt - för jag vet inte.

Om jag skulle spendera hälften av tiden att känna så sprudlande lycka över alla vackra människor runt omkring mig som jag känner ilska över de fåtal idioter som jag på ett eller annat sätt inte kan göra mig av med ur min livscirkel så skulle jag vara på topp jämt. De tar ett tag att jobba upp humöret på topp och en sekund att tappa allt och bli irriterad och ilsken.

Så kan jag ju vända på situationen och jag kan tänka mig att det finns både en och två människor som bara av att höra ens mitt namn eller något om mig hamnar på nivå 100 i ilskhetsfaktor och absolut inte får positiva vibbar av att på ett eller annat sätt inte kunna utesluta mig ur deras liv, människor som jag inte ens vet att jag kan reta till förbannelse bara genom att finnas till!

Jag får helt enkelt trösta mig med att jag väljer vad jag vill lägga min energi på och de tog mig ca 3 minuter att skriva detta och nu har jag flera tusen minuter att glädjas åt innan jag somnar.

Vilket tråkigt väder!

Jag blir så låg när det är mulet. Ingen sol som lyser upp, bara regn och rusk. Misär.

Jag drömmer om sandstränder, fruktdrinkar och Dennis intill sovandes på en solstol i skuggan. Nattligt regn med öppet balkongfönster. Brända axlar och solkräm på kroppen. God mat dekorerade med vackra blommor.

Jag längtar till sommaren. Jag vill ha sommar. Nu.

Jag har bockat av en del viktiga saker på min att göra-lista. Nu ska jag snart hem till Dennis, krypa ner i sängen med honom, mysa och se film. För ett par timmar tänker jag låtsas som att skolböckerna inte ropar på mig från bokhyllan. Hör ingenting, ser ingenting.

Är ofattbart glad just nu. Riktiga vänner hittar alltid tillbaka till varandra. Så är det.

jag klarade det PRAKTISKA PROVET!

Jag funderade lite på det här med vad man vill ha i sitt liv och inte och konstaterade att jag ibland är ganska mycket dömmande. Igår kom jag på mig själv med att analysera såväl hur klädval som skor ser ut. Sen tänker jag, dom som kommer hem till oss och analyserar ut mig beroende på hur det ser ut hemma hos mig sätter mig verkligen i fel fack, alltså misstolka mig inte, jag har det fint hemma hos mig och jag trivs men det är BARA Ikeagrejor som står här, det är inte mina färger eller val på något sätt och jämför man hur vi bor i dagsläget med hur jag bodde hemhemma så märker man ganska fort en skillnad.

Jag har hört ganska mycket olika kategoriseringssätt, några vänner till mig brukar tjuvkolla i badrumsskåpet hos människor för dom tycker de säger mycket, sen är ju skorna (och kläder i övrigt) ganska känt som riktmärke, vidare filmer, cd-skivor, böcker, möbler, kylskåp osv.
Om man skulle gå efter min garderob skulle man verkligen tro att jag hatar sommar med tanke på att 80 % av mina kläder är för ett kallare klimat! Sen har jag ganska många sommarskor också vilket är en kontrast i två olika fack.

Men hur som helst.

Jag har kollat på nya kroppsutsmyckningar och jag kommer nog ta tag i det hela snart. De lutar mot att jag väljer att sticka hål på kroppen på ännu ett ställe snart igen och hoppas på att de läker utan problem (faktiskt mer än ett ställe också) men jag avvaktar med att avslöja för mycket tills jag har bestämt mig och faktiskt tagit tag i det hela.

RFSU lanserar förresten ett nytt ord som ska ersätta det nuvarande ordet "mödomshinnan" och bidra till mindre fördomar och missförstånd, det nya ordet som vi ska börja använda oss av i det svenska samhället är alltså,

Slidkrans.

Eftersom att jag nu har gjort tusen quiz på senare tid med blandat innehåll så ser jag fram emot tills om 5 år när jag ska få mitt första barn. Så om cirka 15 år sitter jag och berättar om slidkransen med min enormt läckra man som både är het och en riktig gentleman! Mr Big skulle jag kunna kalla honom med tanke på att jag blev jämförd med Carrie i Satc.

Yeah.

Mer slidkransar åt folket, spara din blomma!

Då var det dags för prov i skolan. På subcutana- och intramuskulära injektioner, venprovtagning samt kapillär. Jag vet att jag kan det, men jag blir så osäker när läraren ska stå hängandes över en och titta på. Man vill ju gärna inte vara skakig när man ska sticka en nål i någon! Iallafall, tell you later how it goes. Ha en fin dag =)

Nej men god eftermiddag! Det var ett tag sedan jag skrev, jag har levt på det underbara rus jag fått av att veta att jag ska till världens härligaste event i Holland. Det är förövrigt bara 37 dagar kvar...
Sedan har jag även gott och skaffat en ny USB-kabel så nu kan jag lägga in mina bilder från mobilen igen.
Just nu sitter jag och går igenom lite olika injektions- och venprovstekniker för imorgon har vi praktiskt prov i det. Annars händer det väl inte så mycket i livet för tillfället, helgen består av jobb och det är väl kanske bra att inte festa igen. Det har blivit väldigt mycket på sista tiden.

Då var jag tillbaka i verkligheten igen. Tågresan gick ovanligt snabbt ändå. Såg en kille som jag kände igen, men kunde fan inte komma på varifrån. När vi hade stigit av tåget så vände han sig mot mig och bärjade prata, då slog det mig! Daniel i Skilda Världar! Ni vet han från den där nostalgiserien som gick i slutet av 90-talet.

Dennis kom och mötte mig sen och jag blev så otroligt glad av att se honom igen efter helgen, sen var det meningen att jag skulle följa med honom till stan för att handla lite, men min urinblåsa ville annat... så jag fick skynda mig hem i förväg.

Nu väntar en liten filmkväll! Ha en trevlig kväll =)

Mio och jag satt tidigare ute i solen och njöt medans storebror var på kalas och resten arbetade. Tusen frågor och undringar... Men vad har man en moster till om inte för att få svar på livets stora frågor?

Okej, nu har jag inte bytt mobil på ett år... tycker det är dags snart igen. De som känner mig en längre tid vet att det inte brukar gå mer än högst ett halvår innan jag skaffar en ny. Detta är alltså rekord!

Jag blev kär i denna:

 

Som ni ser på den högra bilden kan man byta skal, precis som på den gamla goda 3310-tiden! Måste erkänna att det är designen jag fastnat för mest. Det faktum att man måste köpa den från USA eller liknande eftersom den inte finns här, vilket gör att många funktioner inte går att använda, ger stora minuspoäng. Dessutom är där bara 1,3 megapixel kamera... Och en kamera är viktig för mig.

Men snygg var den iallafall!

Jag är i ett sånt förvirrat tillstånd just nu när det gäller mitt livspuzzel. bitarna faller inte riktigt på plats och jag har lite problem att anpassa läggningen och se något mönster.

Frågorna kring om jag ska ta en paus från skolan har skakat om mina framtidsplaner som innebar att jag skulle vara klar sjuksköterska inom tre år. Men samtidigt är jag inte säker på att jag klarar det om jag fortsätter heller, det är verkligen så magkänslan säger.

Ska jag fortsätta kämpa?
Eller satsa på att jobba ett halvår?

"jag vet vad jag flyr ifrån men inte vad jag söker".

Vad fan vill jag? Nu har jag kommit till ett läge när jag inte kan få allt jag vill ha, det är en omöjlighet att jag kan få precis som jag vill just nu.

pust.

till dagens verklighet:

igår var det valborg och våra planer ändrade sig säkert ett sjuttiotal gånger innan vi slutligen hamnade hos Bamse. Där var det faktiskt mycket trevligt, jag trivdes som ensam tjej bland alla killar.. stämningen blir mer lättsam och det gillar jag. Den sjuka humorn är det heller inget fel på... hihi.

Idag satte jag mig på tåget och åkte hemhem till mamms & papps. Ibland finns det inget skönare än att få komma hem och få låtsas vara lite ansvarslös igen. Jag känner mig trygg här. men saknar min prins så otroligt mycket, han är mitt allt.. och ett bevis på det finns på mitt vänstra ringfinger!