Jag lovade ju ett positivt inlägg och det dröjde, men nu är det fanken här!

 

Den senaste tiden har varit prövande för både kropp och själ... Samtidigt som jag haft diverse graviditetskrämpor som begränsat mig framförallt fysiskt så har jag haft otroligt mycket att handskas med gällande skola och körkort. Att både plugga, ta körkort och samtidigt ha ett fungerande familjeliv har varit så extremt krävande men nu ser jag äntligen ljuset i tunneln - idag nådde jag ytterligare en milstolpe - jag tog mitt KÖRKORT!

 

I måndags körde jag med en inspektör i baksätet, han skulle kolla min körlärare men jag kände ändå pressen. Det kändes som om jag missade allt det där viktiga, dålig koll i speglar, blinkade sent, var lite osäker. Så efter den lektionen gav jag upp allt hopp om att någonsin klara kortet innan förlossningen. Sedan igår var det dags för teoriprovet. Nervös som en rumpnisse begav jag mig mot Lund och var framme klockan sju, i god tid eftersom testet skulle starta klockan åtta. Trodde jag, tills jag blev informerad om att jag hade testet vid tio... GRAVIDHJÄRNA! Jag hade i alla fall tur att jag var för tidig och inte försenad! Frågorna var relativt lätta efter att ha pluggat noga på både bok och körskolans tester. Resultatet visade 62/65 poäng där 52 är godkänd. Tyvärr kände jag mig inte speciellt glad efter det lyckade testet, med måndagens körlektion i bakhuvudet. Jag hade inga som helst förväntningar på att klara uppkörningen idag.

 

Detta fick jag göra under körprovets gång:

 

Sammanlagt med säkerhetskontrollen (som bara involverade testa ljudsignalen och parkeringsbromsen) så tog hela testet ca 30 minuter. Det var galet snabbt avklarat och när hon sa att jag var godkänd såg jag nog mest ut som ett frågetecken, jag fattade inte det. Och jag har nog fortfarande svårt att förstå. Min körlärare åkte ifrån parkeringen när jag skulle ha testet och sa åt mig att köra tillbaka bilen när uppkörningen var klar. HAHA. Hur ska jag göra det när jag kuggar, frågade jag... Då sa han bara att det kommer inte hända, sen körde han... Så direkt efter uppkörningen fick jag köra bilen själv tillbaka till körskolan och det kändes som om jag gjorde något olagligt! Men så otroligt skönt att numera inte vara låst eller tvingas ta bussen. Det kommer verkligen underlätta livet.

 

Utöver att denna sten lättat från mina axlar, så är skolan nästan över. Jag fick nyss betyget från kursen på Malmö Högskola, nu har jag en halv uppgift kvar att göra innan jag får betyget från Umeå universitet. Sen ska dessa två kurser tillgodoräknas som specialicering till Högskolan Kristianstad, och därefter är examen min! Den 5 juni är det dags för examen, med en ceremoni i kyrkan. Sen är jag officiellt FÄRDIG FÖRSKOLLÄRARE! Och då, då ska jag börja njuta av att vara gravid, av att snart vara mammaledig och att inte ha något annat att behöva tänka på i några månader. Vilken lycka.