Satt vid datorn och kisade mot skärmen genom halvslutna, blodsprängda ögon, när plötsligt en revolutionerande tanke genomsusade min trötta skalle: varför inte skriva blogg? Så nu sitter jag här. Japp. Yes. Vackra tapeter. Hmm.
Mitt huvud bultar av trötthet, men jag är principfast: inga kvällstupplurer förrän jag passerat 65-årsstrecket. Såvida jag inte svimmar av utmattning, börjar kräkas eller dylikt.


Vad är det för fel på folk? Din..din...krabba! Aargh! Jag får datorrabies! Måste avlägsna mig från den här hjärncellsförintande maskinen innan jag spricker uti små, hårda pusselbitar av glödande ursinne.
Haha. Du är för rolig. Inget illa menat, men jag kommer troligtvis att drömma om dig och din "Don´t mess with me"-look som du uppvisade innan idag. Jag är så lättroad. Can´t help it.

Januari 2005 kom med min hjälte som slog bort allt annat och ersatte det med leenden. Han gav mig fjärilar i magen som aldrig ville sluta föröka sig och minnen som jag fortfarande tror är oslagbara. Han kom och gav resten av livet en massa drömmar. Vet du om att jag kommer leva på dom drömmarna hur länge som helst? Du var mitt allt. Du är mitt allt.